Foto,  Livet,  Tankar

Om mig som barn. *007/365

Dagens fråga lyder: Hur var du som barn?

Barndom… det känns att det var evigheter sedan. Bekymmerslöst, roligt, äventyrligt. Sådant var livet för mig som barn. Eller i alla fall till jag var lite mer än 6 år gammal… sen var jag inte vilket barn som helst och min barndom förändrades drastiskt. Men de mörka åren med smärta, skam och rädsla ska inte berättas här. Det var då det. För ett helt liv sedan känns det som… Det som ska berättas är stunder av lycka och hur jag var när det var bra.

Jag var ett barn som älskade att skratta och leka. Trevlig och snäll, lite tystlåten men så fort jag lärde känna någon förändrades det. Som 3-åring fick min allra första bästis, Monika. Det var hon och jag mot resten av världen. Till jag som 5-åring träffade Lena, då blev det jag och Monika på fritiden och jag och Lena på skoltiden. Fantastiska år med vänskap som håller än idag.

Det som utmärkte mig som barn (och även vuxen men jag jobbar på det!) var att jag inte ville ha konflikter och jag ville verkligen vara alla till lags. Prestationsprinsessa och så kallad ”fin flicka”.  Aldrig uppkäftig, aldrig elak. Alltid snäll och hjälpsam. Lekte helst med killar (förutom Lena och Monika), spelade fotboll och volleyboll, var alltid ute, i ur och skur. Ordspråket det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder stämde exakt på mig och mina vänner.

Mamma och jag när barndomen var som kärleksfullast.
Mamma och jag när barndomen var som kärleksfullast.

I skolan (fram till sjätte klass) var jag en av de bästa i alla ämnen förutom biologi och fysik (där jag låg på mellannivå), klassrepresentant, skolkommitté ansvarig och andra hedersfyllda uppdrag. Dessutom tävlade jag i friidrott och spelade basket för skolan. Sen flyttade jag till Sverige.. mycket förändrades och jag var inte ett barn längre.

Det är en kort beskrivning av mig som barn. Mycket går inte att skriva om för då skulle det bli för mörkt och eländigt, men jag var och är än idag innehavaren av en komplex personlighet som älskar att umgås med nära vänner men lika gärna är ensam i sin lilla bubbla =) Jag trivs med mig själv som sällskap och som många redan vet väljer jag mina vänner med omsorg.

Hur var ni som barn?

 

3 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *