-
Paus i studier.
Paus i studier. Det låter så abstrakt för mig, men det är precis vad som händer nu. Jag har tagit beslutet att pausa. Som jag skrivit tidigare så ger stressen konsekvenser och man måste lyssna på signalerna som kroppen sänder oss. Jag lyssnade och meddelade universitetet att jag hoppar av de två kurser jag valt att läsa denna termin. Studier finns kvar, de här kurserna började jag läsa för min egen skull och inte för någon annan. Jag behöver dem egentligen inte då jag redan har mina poäng från min andra utbildning (krånglig historia). Men det kändes tungt när jag meddelade universitetet, det ska jag inte ljuga om. Nu när det dock sjunkit in…
-
Om höstens inredning.
Nu är hösten här för att stanna. Höstens inredning har funnits i mitt bakhuvud länge men på grund av ryggen och stressen har jag inte orkat engagera mig. Jag vill egentligen flytta om hemma och fixa och trixa, men själv klarar jag det inte för ryggen och att övertala maken till att möblera om igen är nog bara att glömma… Dova färger, tunga möbler och massa tända ljus är det jag drömmer om just nu. Tänk ungefär Maria Montazami inredning i början av hennes Svenska Hollywoodfruar karriär fast utan plastblommor 😉 Tyvärr har vi inte råd att skaffa ny soffa som skulle passa in i min inredningsdröm just nu så…
-
För 7 år sedan förändrades mitt liv.
25 september 2009. Den dagen genomgick jag en GBP operation som förändrade mitt liv. Sedan den dagen har jag drabbats av många komplikationer, bland annat tarmvred gånger 2. Men jag ångrar mig inte. På 7 år har jag förändrats väldigt mycket och mitt liv har blivit betydligt lättare, i alla fall ur vikt-vinkeln 😉 På foto till vänster vägde jag 115 kg. Som mest vägde jag 127 kg men har inga foton från den tiden. Fotot här är från dagen innan operation då jag redan lyckats gå ner 12 kg med hjälp av tomatsoppa (mer om det en annan gång 😉 ). På foto till höger väger jag 66 kg.…
-
Min kropp, mina rättigheter och mina val.
Det är helt sjukt att det i modern tid finns länder som vill förbjuda abort totalt. Jag menar inte abort som här i Sverige utan även den aborten när kvinnans liv är hotad eller när hon blev våldtagen eller till och med när ett barn blir tvingat till att föda ett barn. Det är fruktansvärt och helt främmande för mig… ändå är det precis vad vissa vill ska hända i Polen. Mitt hemland som jag just nu verkligen skäms över, men är också stolt över eftersom så många vågar protestera och sätta sig mot dessa galna påhitt. #czarnyprotest eller #blackprotest och #mybodymychoice är några av hashtaggar som har gått varma…
-
Ibland brister mitt hjärta.
Onsdag. Tidig morgon. Klockan är 05:00. Jag snoozar väckarklockan och borrar in mitt huvud i Vs nacke. Maken la över henne i vår säng i natt då hon sov oroligt. Jag älskar när hon susar bredvid och jag kan känna hennes tysta andetag. Rätt som det är slår klockan 05:30 och jag m-å-s-t-e gå upp. Jag vill inte. Mitt hjärta brister. Såna här morgnar vill jag vara utan. Just idag kändes det hemskt att gå upp och lämna henne hemma. Jag vet att Maken tar väl hand om henne och jag vet att hon har det så bra det bara går! Men mitt hjärta brister för jag saknar henne redan…
-
Jag är viktig.
Jag är viktig. Mantran här ovan ska ni upprepa tills ni själva tror på den, för den är sanningen. Hur vi än vrider och vänder på allt så är det ändå så att just du är den viktigaste personen i ditt liv. Inte din partner och inte dina barn utan du. Varför? För att om du inte tar hand om dig kommer du inte orka att ta hand om andra. Så sätt dig själv i fokus och ta hand om dig! Det är så svårt att släppa taget och sänka ribban. Jag vet att jag är inte ensam om att känna så, men just nu känner jag mig ensam. I…
-
Om stressen och dess konsekvenser.
Om stressen och dess konsekvenser skulle man kunna skriva en bok eller vänta nu, det finns redan massa böcker om det! Men har jag lärt mig något? Nope. Eller jo förresten, jag har lärt mig en massa men tyvärr så glömmer jag bort allt jag lärt mig ibland och vill vara den duktiga. Det här ämnet är brett som en flod och djupare än Marianergraven (för er som inte vet och inte orkar googla = världens djupaste djuphavsgrav som mäter ungefär 11 km (!) under havsytan) men det är så himla viktigt att skriva och framför allt prata om detta, då vi är fler som lider i det tysta och…
-
Just nu mår jag bara bra :)
Foto från i onsdags strax innan avfärd mot kongressmiddagen. Lite ledig tid och kvalitetstid med min familj har gett mig den energin jag behövde. Just nu mår jag väldigt bra och känner att det går åt rätt håll. Min man är världens bästa make och jag känner mig himla bra i hans sällskap. Att han dessutom förstår mig och lyssnar på det jag säger samt peppar mig när det behövs gör livet till en dans. Så just nu är det bättre än bra och jag njuter av helgen och ledigheten. Laddar batterier och planerar framåt utan att stressa sönder. Hoppad ni också har det bra! Kram
-
Om sökandet efter inspiration.
Jag söker och söker och hittar och hittar, men sen händer det ingenting. Jag fallerar och blir stående där jag var från början. För ibland hittar jag för mycket inspiration och vill börja med alldeles för mycket. Ibland blir det så spretigt att jag lägger av och bara är… stampar kvar på samma ställe istället för att röra mig framåt. Men nu hoppas jag ha hittat den inspirationen som behövs. Det genuina som jag egentligen vet att jag brinner för, men som jag ibland tappar bort längs vägen. Igår när jag flög hem från Umeå blev jag glad av att läsa artikeln om Clara Lidström. Det är en sann förebild…
-
Reumaveckan 2016 i Umeå.
Reumaveckan 2016 i Umeå. De senaste 3 dagarna, idag inkluderat, har jag varit i Umeå på årets konferens under namnet reumaveckan. Det är en konferens som anordnas av bland annat Svensk Reumatologisk Förening, Svenska Reumatikerförbundet och många läkemedelsföretag samt Umeå stad. Besökare eller rättare skrivet deltagare är läkare (framför allt reumatologer), sjuksköterskor, fysioterapeuter (sjukgymnaster), arbetsterapeuter och i år även medicinska sekreterare (dock var en av mina kollegor från Kalmar redan med när veckan anordnades i Tylösand). Jag har tyvärr inte pratat med en enda sekreterare/vårdadministratör under de här dagarna, men jag har pratat med massa andra spännande människor. Det är inte lätt att hitta ”rätt” profession i havet av närmare…