Ibland brister mitt hjärta. 

Onsdag. Tidig morgon. Klockan är 05:00. Jag snoozar väckarklockan och borrar in mitt huvud i Vs nacke. Maken la över henne i vår säng i natt då hon sov oroligt. Jag älskar när hon susar bredvid och jag kan känna hennes tysta andetag. Rätt som det är slår klockan 05:30 och jag m-å-s-t-e gå upp. Jag vill inte. Mitt hjärta brister. 

Såna här morgnar vill jag vara utan. Just idag kändes det hemskt att gå upp och lämna henne hemma. Jag vet att Maken tar väl hand om henne och jag vet att hon har det så bra det bara går! Men mitt hjärta brister för jag saknar henne redan innan jag hunnit ut genom dörren. 

Hon är mitt allt och anledningen till att jag orkar, hon och min fantastiske make. 

Det kommer bli en tung dag idag känner jag. Trots att jag sovit hela natten är jag dödstrött, hoppad bara på att jag inte somnar i bussen som igår. Den här tröttheten tar kol på mig en dag, den är värre är när jag var gravid! Dessutom är jag ensam på jobbet idag för de andra går handledarutbildning… och jag ska ta hand om en student under dagen. Hoppas hon inte kommer räkna alla gången jag gäspar 😉 

Ha nu en fin onsdag bloggissar så ska jag också försöka ha det. Trots att mitt hjärta blöder och det enda jag vill just nu är att vända hem.