-
Idag firar vi Yllebröllop!
Hittills har vi firat bomull, papper, läder, linne, trä och socker. Idag är det dags för ylle. Sju underbara år har gått… 7 år av kärlek, beundran, ömhet och mycket mera. Vi har haft våra höga och låga dagar, skratt och lycka har haft besök utav smärta och ilska. Men än håller vi ihop, starkare för varje dag som går. För varje dag älskar vi varandra en gnutta mer. ? Me and You. Just Us Two. ? Vi firar inte på något särskilt sätt då vi firar vår kärlek nästan varje dag… det enda extra som händer idag är att vi kommer öppna en vinflaska som vi fått av min barndomsvän Monika. Ja,…
-
Om kärleken och kvällarna jag gillar.
Som jag skrev tidigare så hade jag en underbar måndagskväll med M där vi pratade en massa saker. Pengar, psykologi, kärleken, miljön och annat som har någon anknytning till de ämnena. Vi planerar inte såna kvällar, de bara händer. Det är det som är det magiska i vårt förhållande, att saker händer när de behövs. Om fler par pratade mer med varandra tror jag att mindre äktenskap skulle spricka. För jag ser runt omkring mig att fler och fler skiljer sig… vissa gör det efter att de försökt lappa ihop förhållandet, men alldeles för många gör det utan att ens försöka. För det är lättare att bara dra… Lathet? Kanske.…
-
Om kvällar jag gillar.
Tisdag. Ryggsmärtan håller i sig men det är lite bättre. Man måste ju se positivt på livet eller hur? Idag krälar jag inte fram iaf 🙂 Idag går jag! Men det skulle inte handla om ryggen utan om kvällar, såna kvällar som jag gillar. Mycket! Igår var en sådan kväll då vi låg i sängen och pratade i flera timmar, trots att vi borde sova så pratade vi på. Om inget och om allt. Om drömmarna, om Den Stora Planen och ekonomin. Just ekonomi är ett ämne här hemma som diskuteras ofta. M undrar varför jag inte shoppar som en galning, jag besvarar det och sen pratar vi om hur…
-
Om att planera sin framtid.
Goddag bloggissar! Hur har ni det? Själv har jag det fördjävligt just nu då jag drabbades av ryggskott inatt. Jag krälar fram och gråter emellanåt, men samtidigt förstår jag varför jag drabbades. Det går inte att köra på i 200 knyck utan eftertanke, kroppen säger ifrån till slut. Det har den gjort innan och nu var det dags igen… jag väljer faktiskt hellre den riktiga smärtan som ryggskottet ger istället för depressionen som ger bara mörka tankar och egentligen ingen ro till eftertanke. Så nu ligger jag ner på golvet och tänker. På nutiden, på framtiden och allt jag vill med mitt liv. Tanke 1. Det fungerar inte att arbeta…
-
Om att bli bortskämd.
Det kom ett mejl igår, strax innan klockan 14 som löd: Dzisiejsze regler! TYLKO TY I JA. KOMURKI WYLONCZONE. Dzisiejszy meny! —- Fördrink Ända till solen – lätt alkoholhaltig drink men känsla av solen. —- Förrätt Kanapé med krämig ostfyllning. —- Huvudrätt och timjan marinerad kycklingfilé serverad med skivad ugnsstekt potatis med tillbehör. —- Efterrätt Krämig chokladmousse på en bädd av fylliga kakor. Toppad med marshmallows och vispgrädde. Det i början betyder helt enkelt ”bara du och jag, inga telefoner”. Gissa om jag tyckte att det lät spännande! Kunde knappt bärga mig till jobbet slutade… Väl hemma möttes jag av helt nedsläckta lägenheten med bara vissa punkter upplysta. Sen såg…
-
Relationstankar del 2.
Gårdagens tankar slutade med relationsräddning och självrannsakning. Hela dagen har rester av funderingar funnits i bakhuvudet, gnagt lite och velat komma upp till ytan. Den psykologiska delen som säger att vi måste ta hand om oss själva innan vi tar hand om någon annan. För visst är det så att mår vi bra så mår de runt omkring oss också bra? Eller i alla fall de flesta av dem… för mår vi bra så orkar vi hjälpa andra, då orkar vi lyssna och komma med råd som förhoppningsvis hjälper. Som jag skrev igår så har jag genomgått det där med att skylla ifrån mig och tycka att felet sitter hos…
-
Åtta år efter förlovningen.
Åtta år, det är en lång tid. På de åtta åren har vi hunnit med att flytta ihop, gifta oss borgerligt, bli helt panka, jobba oss uppåt, flytta ett antal gånger, skaffa många djur, begrava några av dem, gifta oss i kyrkan, bli kontakt familj och sen familjehem och mycket, mycket annat. Vi har haft våra fantastiska dagar men också väldigt mörka stunder. Det som alltid har funnits hos oss är kärleken. Oavsett hur svårt det var och hur svart allt såg ut fanns kärleken där. Så igår firade vi, för det är viktigt att fira alla de viktiga dagar lite extra, även om vi sätter lite guld på tillvaron…
-
Semester 2013 – dag 1.
10 augusti 2013 Vi kom fram! Äntligen efter så många mil kom vi fram till Olkusz. Först bilade vi från Göteborg till Trelleborg, tog båten över till Sassnitz och sen bilade ner till Polen och vår första destination Olkusz. Där föddes min man, för många, många år sedan… Vi hade inte något hotell inbokad utan tänkte vara spontana de två första kvällarna och till vår glädje hittade vi en mysig motell redan inom 5 minuter i staden 🙂 Vi bodde på Motel Victoria och trivdes utmärkt. Den dagen regnade det en aning så vi körde mest runt i bilen, maken ville se hur mycket hade förändrats och självklart visa mig…
-
Funderingar på en fredag.
Det är fredag bloggissar och om 7 timmar tar jag helg, inte för att jag klagar på mycket att göra på jobbet, men ändå. Glädjen är obeskrivlig. Äntligen fredag såsom många utbrister när eftermiddagen glider in i kvällen…. härligt. Denna helg kommer bjuda på mycket städ och rensning som jag har skrivit innan, trots att vi verkar kasta grejer konstant så blir det inte mindre hemma… tror ni grejerna förökar sig i smyg? 😮 Som jag nynnade för min man igår – imorgon är det fredag, då är det dags att städa! Så idag blir det till fysiskt arbete at home. På schemat står det vanliga som dammsugning och golvtvätt…
-
Nej, vi vill inte ha barn.
Exakt så är det. Vi vill inte ha barn. Varken jag eller maken… men vi börjar från början. Jag har alltid velat ha barn, många barn. Drömmen var minst tre stycken, helst fem. Varför? För att jag ville ha en stor familj så alla skulle umgås med varandra, såsom vi gjorde hos mina morföräldrar. Själv har jag bara en bror (och en bästa vän som är som en syster), men många av mina kusiner är flera i syskonskaran och jag var alltid avundsjuk på hur de håller varandra ryggen. Så ville jag att mina barn skulle ha det. Ungefär till jag träffade min man. Han sa redan från början att…