Nej, vi vill inte ha barn.

Exakt så är det. Vi vill inte ha barn. Varken jag eller maken… men vi börjar från början.

Jag har alltid velat ha barn, många barn. Drömmen var minst tre stycken, helst fem. Varför? För att jag ville ha en stor familj så alla skulle umgås med varandra, såsom vi gjorde hos mina morföräldrar. Själv har jag bara en bror (och en bästa vän som är som en syster), men många av mina kusiner är flera i syskonskaran och jag var alltid avundsjuk på hur de håller varandra ryggen. Så ville jag att mina barn skulle ha det. Ungefär till jag träffade min man. Han sa redan från början att 1) det blir inga barn 2) vi kommer aldrig gifta oss. Men gissa vad! På de åtta åren tillsammans har vi redan hunnit gifta oss två gånger 😉

Och vi försökte få barn… väldigt länge. Hormoner, behandlingar, sprutor, tabletter, undersökningar…. och massa psykisk ohälsa senare bestämde vi oss att nej, nu får det vara nog. Det blir inga barn för oss. Men familjen bara växer för oss ändå!

Ju längre tiden går desto säkrare blir jag att herregud vad bra att vi inte fick några (biologiska) ungar! Livet är fantastiskt utan dem och vi är fria att göra vad vi vill, när vi vill, utan att ta någon som helst hänsyn till barn. Underbart. Dessutom är vi inte helt barnfria, vi har våra fyrfotingar som är mer krävande än vissa barn och definitivt mer bortskämda än de flesta barn 😉

Men varför jag skriver detta att vi inte vill ha några barn och verkligen trivs med det. Jo, för att jag är satans trött på alla dumma kommentaren i stil med:

Vänta bara till du skaffar barn, allt kommer att förändras. – Jo, tack jag vet det, därför väljer jag att inte skaffa några barn.

Men hatar ni barn!? – Nej, det gör vi inte. Vi älskar barn, men väljer att inte ha biologiska.

Du tycker så bara för att du är ung. – Jaha och du säger så bara för att du är dum eller? Ålder har ingenting med saken att göra, inte i mitt fall.

Du har inte tänkt igenom detta. – Jo, det har både jag och Micael gjort.

Det är onormalt att inte vilja ha barn som kvinna. – Jasså du, själv tycker jag att det är oerhört klantigt att ens tänka såna tankar som du.

Det är några av åsikter jag har fått höra, det finns fler och många är mycket otrevliga. Varför ska jag som väljer bort biologiska barn försvara mig och mitt beslut? Jag vill inte, min man vill inte heller och vi har tänkt igenom det och diskuterat det väldigt många gånger. Ingen har rätt att ifrågasätta det.  Jag misstänker att några av er har lagt märke till att jag understryker att vi valde att inte skaffa några biologiska barn. Ni som följer mig vet vad jag menar med det, för vi har ju barn… egentligen. Vi har varit familjehem och kontaktfamilj åt barn som behöver kärleken och omtanken. Dessutom har jag min älskade Stephanie, ett barn som jag fått nöjet att följa från allra första stund.

För oss räcker det 🙂 Vi behöver inga egna barn för att förverkliga oss eller känna oss hela. Vi är redan hela och vi har möjligheten att vara egoistiska på rätt sätt.

Vill ni läsa om fler som inte vill skaffa barn klicka på länkarna Suzannes , SvD , Wendela  eller googla så får ni se att vi är fler än många tror  🙂

P.S. Att inte skaffa barn är varken mer rätt eller fel att faktiskt göra det. Det är helt enkelt ett val man gör. D.S.