Mammas lilla hjälpreda har hittat sin plats.

Barn i köket.

Som det syns på fotot har hon hittat en plats i köket som hon verkligen gillar. Varje gång jag ska göra något i köket vill hon bli upplyft dit. Där sitter hon sen och leker med allt möjligt, ibland är det vykort, ibland någon penna och som i dag kan det vara en skål med nudlar. Det är fantastiskt roligt att Dottern nu är så pass stor att jag kan fixa grejer i köket utan att behöva ha henne i famnen hela tiden eller utan att behöva ha 100-procentigt koll på vad hon gör. Självklart har jag koll när hon sitter på köksbänken som på fotot, men är hon i vardagsrummet eller i hallen springer jag inte efter henne hela tiden utan låter henne vara lite själv.

Jag tycker att barn behöver få känna på självständigheten, att de faktiskt klarar av att vara själva i rummet och leka själva utan att man som förälder står över dem som en hök. Vidare tycker jag att de inte ska vara själva/ensamma hela tiden! De behöver kontakt med oss och mycket närhet för att känna att oavsett vad så finns vi där för dem. Dottern vet att hon alltid kan komma till mig eller Maken och få en kram. Vi avvisar henne aldrig, däremot kan vi vägra bära henne i famnen av olika anledningar, men en kram får hon alltid. Likaså när det gäller tröst, om hon blir ledsen eller arg. Vi finns alltid där för henne.

Det är så kul att se henne utvecklas för varje dag som går.

Dagligen sker det saker som man för bara någon tid sedan tyckte skulle dröja evigheter. Jag försöker njuta varje dag av tiden jag får med min Dotter. Tyvärr arbetar jag heltid och kan inte umgås med henne hela tiden, men den tiden jag är hemma försöker jag utnyttja till fullo. I dag till exempel lagade vi mat tillsammans (jag lagade och hon tittade på samt smakade), tittade på barnprogram och sen busade vi och lekte. Efter det var det dags för bad och sen nattning. Nu är hon i en period då det är bara jag som gäller för allt från lek, bus, bad till nattning och jag njuter varenda sekund! Jag vet ju att snart kan hon ändra sig och enbart vilja ha pappa nära…

Hur gör ni med era barn? Låter ni dem vara med på det mesta eller väljer ni andra strategier?