Ischiasnerven går mig igen på nerverna.

I går kväll började det kännas mer i ryggen än vanligt och i dag vaknade jag och skulle gå upp. Så fort jag steg upp från sängen kände jag sådan smärta att jag ville avlida. Ischiasnerven igen, på samma sätt som i höstas. Jag är fullkomligt trött på min sjuka kropp. Det blir bättre en stund för att sedan falla tillbaka i extrema smärtornas tecken.

Att krypa mellan sängen, soffan och toaletten är inte precis någon vacker syn och jag är evig tacksam min Make som fixar mat åt mig och tar hand om mig. Jag hoppas verkligen att den där förbannade ischiasnerven lämnar mig ifred snarast möjligt så jag kan återgå till mitt normala liv.

Jag vet att man inte utsätts för mer än vad man kan hantera, men just nu känns det som mer än vad jag kan hantera. Smärtan är från helvetet och jag vill inget annat än att slippa den.