-
Semestern är över.
Hej bloggissar! Jag börjar med att ursäkta den långa pausen i bloggandet men semestern var så lyckad att jag hann inte blogga 🙂 Dock lovar jag att från och med ikväll kommer ni få läsa om semester minnen i några inlägg. Här över ser ni Snoris på en soffa, bilden är feån igår då vi bestämde oss att flytta om alla rummen i hemmet! Resultatet kommer också i bilder när alla dammtussar är borta och allt är i sin ordning 😉 Från natten vi kom hem sover vi alla 7 i sängen så varken jag eller Micke är särskilt utvilade men ja, idag ska jag plugga och han ska fortsätta…
-
Regn och floder.
Mitten av veckan och monsun regnet har nått västkusten. Jag skulle cykla till jobbet men det bara öste ner från himlen och dundrade skrämmande… blixtarna kändes som fotoblixtar och allt var så overkligt så jag bad maken att köra mig till jobbet. Våra underbara grannar lånade oss sin bil (då vi sålde Saaben i måndags) och det är jag evig tacksam för. För det regnet kändes inte kul! Men nu har det lugnat sig och förhoppningsvis kommer solen kika fram lagom till jag ska hem 🙂 Floder som regnet startade vid gatorna kommer snart att torka men i min kropp har de bara börjat. Det är ett stort minus med…
-
Inredningsmani!
Nu har jag hamnat där igen. I inredningens klor. De håller mig hårt och vägrar släppa… och… egentligen vill jag inte bli släppt. Jag har aldrig varit intresserad av kläder, smink eller inredning. Ta på, ta av, sätta sig på..det skulle fungera och ta så kort tid som möjligt att fixa. Men ju äldre jag blir desto intressantare (mer intressant är kanske mer rätt betäckning?) blir det med allt. Kläder har ju blivit min akilleshäl, främst klänningar och skor, men alla kläder är roligt! Smink är det sådär med, ibland använder jag smink, ibland inte. Beror helt enkelt på dagen och humöret 😉 Men inredning! Åhh vad jag kan sitta…
-
Funderingar på en fredag.
Det är fredag bloggissar och om 7 timmar tar jag helg, inte för att jag klagar på mycket att göra på jobbet, men ändå. Glädjen är obeskrivlig. Äntligen fredag såsom många utbrister när eftermiddagen glider in i kvällen…. härligt. Denna helg kommer bjuda på mycket städ och rensning som jag har skrivit innan, trots att vi verkar kasta grejer konstant så blir det inte mindre hemma… tror ni grejerna förökar sig i smyg? 😮 Som jag nynnade för min man igår – imorgon är det fredag, då är det dags att städa! Så idag blir det till fysiskt arbete at home. På schemat står det vanliga som dammsugning och golvtvätt…
-
Kärlek & familjen.
Jag ser bara kärlek, vad ser Du? Jag blev inspirerad av Amir (bilden är lånad därifrån) att tänka på familjer och hur de kan se ut. Tyvärr hittade jag ingen bild som beskriver min familj konstellation så jag gjorde en egen: Det är bara kärlek som räknas, det spelar ingen roll om det är mamma-pappa-barn eller pappa-pappa-barn eller mamma-mamma-barn eller bara kvinna-man eller man-man eller kvinna-kvinna. Eller hur? Det som räknas är kärleken och omtanken!
-
Dödsstraff och känslor.
Nu är det på tapeten igen, det där med dödsstraff. Alla pratar om det, ännu fler skriver om det och alla har någon åsikt. Antingen är man för eller så är man mot. Bloggen (En vecka med döden) som Aftonbladets Carina Bergfeldt driver har fått stor uppmärksamhet och visst skriver hon bra men det syns att hon är mot straffet. Hon beskriver fångarnas sista dag in i minsta detalj och så får vi ”känna” de dödsdömda. Men, och det är ett stort men, det de blivit dömda för beskrivs inte så ingående. Det är som om ”ja, ja hen gjorde det men hen borde inte dömas”. Varför? Jag är för…
-
Nej, vi vill inte ha barn.
Exakt så är det. Vi vill inte ha barn. Varken jag eller maken… men vi börjar från början. Jag har alltid velat ha barn, många barn. Drömmen var minst tre stycken, helst fem. Varför? För att jag ville ha en stor familj så alla skulle umgås med varandra, såsom vi gjorde hos mina morföräldrar. Själv har jag bara en bror (och en bästa vän som är som en syster), men många av mina kusiner är flera i syskonskaran och jag var alltid avundsjuk på hur de håller varandra ryggen. Så ville jag att mina barn skulle ha det. Ungefär till jag träffade min man. Han sa redan från början att…
-
Semestertider.
Nu i semestertider är det helt dött på mitt jobb. Nästan inga inkommande samtal, nästan inga mejl… det är tomt i korridorerna och stundvis känns det som att jag är helt ensam på jobbet. Hade inte kaffemaskinen brummat så hade jag nog somnat här. Därför har jag bestämt att jag ska ta med mig lite skolböcker imorgon och plugga. Jag har vissa saker som jag behöver komplettera och då är det bra att kunna göra det på arbetstid eller hur? 😉 Missförstå mig rätt, det är trevligt att få betalt för att bara finnas till men jag vill arbeta. Jag vill känna att jag verkligen gör nytta… Så jag får…
-
När allt flyter på.
Då känns det fantastiskt. Jag hann med min deadline igår, skrev ett helt arbete under arbetsdagen. Det känns bra 🙂 Trots att jag vet att jag får komplettera då läraren verkar ha hängt upp sig på mig… men ja,ja så är det. Bara de rapporterar in alla betyg när kompletteringarna är rättade så hoppar jag av…. antagligen. Nu är det bara 3 dagar kvar. Jag hatar att vänta… verkligen hatar det! Fredagen kommer bli helt olidlig då antagningen syns inte förrän på eftermiddan. Men jag är positiv, det måste bara funka eller hur? 🙂 På jobbet är det lugnt. Ja, nästan dött kan man säga. Väldigt få samtal, nästan inga…
-
Beroendets ansikten.
Idag har min dag handlat om beroenden i olika slag. Först på jobbet, vissa skulle kalla det för vana, men jag kallar det beroende för jag klarar mig inte utan… alltså teet. Första saken jag gör när jag anländer till arbetet är fixa en kopp te. Senare pratade jag och en av mina arbetskamrater om hur föräldrar (de äldre sjuka) blir beroende av sina anhöriga i bl.a. de dagliga inköpen. Samtalet förvandlades till chefernas beroende av ”golvfolket” när en annan arbetslamrat hoppade in i samtalet och så fortsatte det… Sen har vi mina djur. De är som droger för mig, jag klarar mig inte utan dem! Katterna ger mig sinnesro,…