Styrka.

Jag behöver styrka..till allt. Idag är en dålig dag. Den var bra tills för en stund sen. Jag mådde bra, fikade med D. & J. , snackade operation och att livet som GBP opererad inte är en dans på rosor… Skällde lite på J. att hon måste ringa kirurgen och det omgående, hoppas hon lyssnar 🙂

Men sen.. sen kom jag hem..och så hände en grej som gjorde mig arg och ledsen på samma gång. Varför ska det vara så djävla svårt för folk att vara trevliga!? 🙁 Varför kan de inte behandla en med respekt när de själva kräver det!? Så himla BESVIKEN är jag. Vill bara gå ut och börja skrika.. att just de personer kan dra åt helvete. Några ynka ord men sätter sig som sten med superlim på.

Funderar starkt på att gå till kyrkan… Känner att jag behöver det. Jag pratar med Kraften, vill inte kalla det gud för jag vet inte om jag tror på Gud i den mening. Men nåt tror jag på och det är Kraften. Att det finns något större, något som ger oss energi och styrkan att klara av allt. Jag är född katoliker, gick över till svenska kyrkan för att kunna gifta mig i just den kyrkan (byggnaden) jag tycker om, men egentligen så vet jag inte om jag tror på nåt av det. Jesus, Maria, Gud… Ingen aning, jag trodde på det länge men sen kom livet ifatt mig och gjorde att all religion slutade existera för mig. Allt var svart. Men nu sedan ett par år tror jag, på vad vet jag inte riktigt med jag tror. Kan kalla mig troende, fast på ingen religion som man kan sätta fingret på utan en axplock av allt jag känner kan vara sant. Så så är det. Men att gå till kyrkan, sätta sig i kyrkbänken och bara vara. Det saknar jag, så nån dag ska jag nog göra det. Gå till kyrkan och bara vara…

Men först av allt ska jag överleva denna dag. Vi hörs!