Om den eviga längtan till träning.

Ja, som titeln lyder så tänker jag skriva om den eviga längtan till träning. Som alltså aldrig infinner sig hos mig! När jag sitter på jobbet och arbetar, det är då jag vill ut och springa och träna. Sen kommer jag hem och känner bara ”nej, inte idag..heller”. Tiden går och jag hamnar i soffan med maken och djuren. Vi myser och umgås, leker kanske en stund. Sen lägger vi oss och där i sängen kommer den där power känslan igen! Samt tankarna om att imorgon minsann, då ska jag träna. Vad händer dagen efter? Ingenting! Jag fortsätter i samma spår med samma mönster.. om och om igen.

Så hur gör ni? Tränar ni? Skiter ni i träningen? Jag gillar att titta på såna där fitnessbilder och verkligen memorera för mig att början jag träna så kommer jag också se ut sådär och orka allt. Men sen…. hjärnan kan inte påverka mina muskler och definitivt övervinner den inte min lathet. Synd och jobbigt och allt däremellan. Men framförallt sant.

J a g  ä r  l a t.

Nu nalkas helgen, jag går hem om 9 minuter (yes, jag räknar ner minuter varje fredag! idag började jag på 197 minuter..) och vad händer då? Kanske lite handling av färska grönsaker, en promenad med Totte, för det gör vi varje dag (flera gånger om dagen, ibland jag, ibland maken, ibland alla tre), och sen? Sen kommer vi säkert laga nån god käk, slappa i soffan och dricka lite vin. Utan träning, utan motion. Bara lathet. Fast å andra sidan så trivs jag nog mer med det än vad jag vill inse. För hade jag inte trivts så hade jag väl redan ändrat på allt detta och inte slutat träna efter 2-3 pass? 😉

Ha en underbag helg mina fina läsare så hörs vi! Kram