Våra torsdagskvällar. Egentid och tillsammans-tid.

Heliga torsdagar.

Torsdagskvällar är lite av en helig tid i vårt hem. Det är de kvällar Maken lämnar hemmets lugna vrå för att ägna sig åt sitt intresse – foto. Ibland fotar han ensam och ibland fotar han med någon vän, men det som inte förändras är att han inte är hemma. De kvällarna passar jag på att umgås med vår Dotter och bara vara. Ingenting annat står i kalendern, inget städ, ingen tvätt och inga träffar med vänner. Bara jag och Dottern som gör precis det som faller oss in.

Både jag och Maken tycker att det är väldigt viktigt med egentid. Att få ägna sig åt det man vill utan att någon annan stör eller lägger sig i. Eftersom vi har olika behov, Maken och jag, skiljer sig även egentiden mellan oss. Jag får lite egentid flera gånger i veckan genom att låsa in mig i badrummet och läsa tidskrifter eller böcker medan jag ligger i varmt bad. Och han får sin egentid flera timmar på raken en gång i veckan… vilket snart kommer ökas upp till två gånger i veckan.

Det var riktigt kul att även igår på föreläsningen få höra om vikten av att ha just egentid. Det fick jag också höra under Aris föreläsning i Nyköping och så står det lite vart som helst att vi behöver lite egentid för att faktiskt må bra. Men det är viktigt att komma ihåg att det som är egentid för mig inte är detsamma för någon annan.

Och ja, förr i tiden hade man också egentid men det var inget man varken pratade om eller benämnde med ordet egentid.

I vår familj försöker vi att inte rucka på de heliga torsdagar i den mån det går, men ibland får vi ändå skippa dem. Som exempelvis förra veckan då vi hade vårt första riktiga föräldramöte på förskolan, vilket jag fick gå på och Maken fick stanna hemma med Dottern. Men alla andra saker som går att flytta på försöker vi åtgärda så torsdagarna förblir fria för Makens egentid och min och Dotterns tjejtid.

Så vad gör vi, jag och Dottern när vi har tjejtid? Vi dansar i hennes rum till discolampornas sken och för tillfället främst Lukas Graham, som Dottern väljer om och om igen. Vi bygger med klossar, leker kurragömma och kramas med alla hennes dockor och mjukisdjur. Ibland skapar vi med leklera också, men inte i dag. Har ni också egentid eller tillsammans-tid med barn medan er partner njuter av sin egentid? Vad gör ni då? Om inte, varför?