Att vara en vårdadministratör är inte alltid en dans på rosor.

Jag är tacksam. För det liv jag har, för att jag faktiskt lever och framför allt för den familj jag har fått glädjen att skapa. Min lilla älskade familj som driver mig till vansinne och samtidigt ger mig så mycket kärlek att det är svårt att greppa. Det är inte alla som har turen att leva ihop med en partner som älskar en och respekterar en. Och det är absolut inte alla, tvärt om faktiskt, som får ha glädjen av att ha ett barn.

I mitt jobb som medicinsk sekreterare får jag höra allt möjligt. Tyvärr hör inte de saker jag lyssnar på och sedan omvandlar till journalanteckningar till särskilt trevliga. För det mesta är det tråkiga saker, sjukdomar och dylikt. Men ibland, ibland blir det faktiskt hemska saker. Sådana saker som sätter sig på hjärnan och just då önskar jag att jag inte arbetade med det jag gör. För det är inte lätt att släppa alla tankar och gå hem när det är dags. Alla tankar följer med mig hem och det gäller att lära sig släppa dem och koncentrera på familjelivet.

I dag var det tack och lov ingen sådan dag. I dag skrev jag om lättare diagnoser, ingen cancer eller andra hemskheter, och det kändes så himla skönt att gå hem utan massa pratbubblor som gnager i hjärnan.

Det är faktiskt något fler borde få veta om innan de bestämmer sig för att plugga till medicinsk sekreterare/vårdadministratör. Jobbet är roligt, utvecklande och absolut inte monotont, men det är också tungt emellanåt. Då är det viktigt att kunna släppa taget och inte grubbla alltför mycket.

I mitt fall är min lilla familj räddningen. Jag älskar komma hem och veta att eftermiddagen kommer spenderas med en Make som avgudar mig och en Dotter som tycker att mamma är bäst. Vad det än gäller.

Med detta skrivet vill jag förmedla till er att inte döma någons arbete förrän ni själva har arbetat med det. Är ni inte insatta i arbetets alla pusselbitar har ni ingen aning om hur arbetsbördan kan påverka människan. Inget arbete är felfritt och inget arbete är lätt som en plätt, även om vi människor vill ibland påstå något annat för att lyfta oss själva.