Att skriva…

… är som att drömma. När man väl börjat kan man inte sluta. Och nu snackar jag inte skriva dikter eller skönlitteratur för det är KLART att det kan man bara inte avsluta abrupt. Men att skriva en reflektionsuppgift, sin första uppgift på universitet… Vilken känsla! Jag trodde att det skulle vara skitsvårt, att jag skulle kollapsa och aldrig bli klar. Jag hade panik och vågade inte börja. Men nu, nu är det gjort. Jag skrev… tack vare forumet där mina studiekamrater har förklarat en massa för i texten & boken fattade jag nästan noll. Jag skrev och skrev och skrev…och sen plockade bort… och sållade lite till…och sen! Det blev ändå 3 A4 sidor! F-a-n! Det får vara MAX 2 A4… så mannen får hjälpa mig att sålla lite till 😉 Hoppas bara jag fattade allt rätt…svårt att veta eftersom de olika ISMERNA flyter samman. Ska ni någonsin skriva om konstruktivism, kollektivism eller konstruktion-ism – hör av Er! Jag hjälper mer än gärna… nu när jag förstår något.

Nu hoppas jag på G. Håll tummarna!!!!! Och så drar jag till Växjö på onsdag för en 3 dagars lång träff med mina studiekamrater 🙂

Mat…mat….mat…. Min mage skriker efter mat 🙂 Så vi höres!