-
Då kom september och med den hösten.
Då var det dags för regn och rusk, dåligt väder och varma kläder. Egentligen inte mig emot om du hade frågat mig alla tidigare år, men nu när vi har en bebis på 16 dagar hemma känns det surt! Jag är hemma bara två veckor till innan jobbet kallar och mellan studietimmar planerade jag för familjepromenader i solen men tji fick jag… Det enda goda med att vädret är skit är faktiskt att plugget känns ganska tilltalande 😉 Igår var jag nära att ge upp när jag läste på plattformen vad som förväntades av oss men tack vare Micael och flera vänner på FB känns det bra nu. Att…
-
Om sockret och planeringen.
Såhär startade jag min dag, eller iaf nästan så för riktig start var det en halvtimme innan fotot togs när jag var ute med Totte på morgonpromenaden 😉 Sen hamnade jag igen i sängen och planerade kommande 10 dagar. Imorgon blir det en jobbig dag då jag ska ringa veterinären och boka tid för avlivning av Snoris 🙁 Hon mår bara sämre och sämre och vi sa från början att ingen av våra djur ska behöva lida… Hur mycket vi än älskar henne får vi inte vara egoistiska och tvinga på henne än den ena behandlingen efter den andra bara för att få ha henne kvar en tid till. …
-
Om all oro kring bebisen.
Först kunde vi inte bli gravida, sen fick vi beskedet att jag kommer aldrig kunna få biologiska barn… Vi sörjde men bestämde oss för att hitta annat i livet och leva lyckliga utan biologiska barn. Nio (!) år efter första försöket att bli gravida plussade vi, mot alla odds, mot läkarnas uttalanden. Efter det kom rädslan för missfall fram till vecka 13, sen oron för om allt är bra med bebisen och om RUL kommer gå bra. Efter RUL längtade vi till BM besöket där vi fick lyssna på bebisens hjärta och nu i vecka 27 går jag och oroar mig för att bebisen ska dö i magen… Idag kände…
-
Om när en gör saker innan en tänker.
God morgon bloggissar! Idag är en dag då det känns som att vi (med betoning på jag) har rusat fram i vissa beslut utan att tänka till ordentligt. När man har drömmar och vill något är det lätt att vara subjektivt och extremt positivt (japp, se på allt med rosa glasögon på) istället för objektiv och realistisk. Vi har ansökt om en lägenhet och fått ett erbjudande som i stort betyder att vi får lägenheten om vi tackar ja (vi står som nr 1 i kön). Jättespännande och roligt men ju närmare det blir desto mer problem ser vi med det. Nu har vi 6 dagar på oss att fatta…
-
Om att vara kaxig och rädd samtidigt.
Ja, det beskriver mitt tillstånd väldigt bra. För jag är kaxig, väldig kaxig men samtidigt rädd. För att misslyckas…. Varför är det så? Ur psykologisk synpunkt är det så för att jag har aldrig fått höra att det jag gör är tillräckligt bra, för att mamma pushade mig alltid till mer, för att under hela min uppväxt fick jag höra att jag kommer misslyckas om jag inte ger mer. Ja, så är det enligt psykologin. Ur genusperspektivet är det så för att jag helt enkelt är kvinna och vi kvinnor tänker att ”jag borde nog inte, för att jag: har inte de egenskaper/kan inte detta/ kommer misslyckas” och så vidare…
-
Det där med bröst.
Sitter här hemma och funderar. På bröst. Alltså inte någons bröst utan mina egna tuttar. Varför? Jo för jag är kluven. Jag och maken har/hade en överenskommelse: jag skulle få nya tuttar som 25 års present, han skulle få en ny bil (BMW eller Audi) som 35 års present. Tyvärr så är inte vår ekonomi som vi trodde den skulle vara så hans lyxbil dröm kommer nog inte att infiras 🙁 Och det finns inte pengar till nya bröst heller för den delen, inte i år iaf men… jag tror nog att jag vill operera mig ändå. Om nåt år eller så. För jag gillar inte de jag har nu,…