Då kom september och med den hösten. 

Då var det dags för regn och rusk, dåligt väder och varma kläder. Egentligen inte mig emot om du hade frågat mig alla tidigare år, men nu när vi har en bebis på 16 dagar hemma känns det surt! Jag är hemma bara två veckor till innan jobbet kallar och mellan studietimmar planerade jag för familjepromenader i solen men tji fick jag… 

  
Det enda goda med att vädret är skit är faktiskt att plugget känns ganska tilltalande 😉 Igår var jag nära att ge upp när jag läste på plattformen vad som förväntades av oss men tack vare Micael och flera vänner på FB känns det bra nu. Att ha vänner som erbjuder sin hjälp helt apropå känns underbart och jag är dem evig tacksam att de peppar mig. Om ni undrar så gäller det min rädsla för engelska språket 🙁 Den kursen jag påbörjade igår, svensk och engelsk medicinsk terminologi, är till hälften på just engelska och allt vi ska skriva och spela in (som små poddar) ska vara på just engelska. Skräckscenario för mig, men det SKA gå! 🙂 Med lite djävlaranamma går väl allt 😉

Nu ska jag mysa med Totte och Vanessa och vänta in mina föräldrar. Micael är på väg till västkusten för några dagar hos en kompis och vi tre våldsgästar mina päron 😀 Ha en fin första september och glöm inte att allt går bara man vill <3