Om smärtan från helvetet.
Mellan de peppande inläggen om framtiden och drömmarna behöver jag gnälla lite. Så ni som inte vill/orkar/känner för att läsa om smärta, sjukdomar och helt enkelt negativitet får gärna sluta läsa nu och återkomma imorgon till nästa inlägg om den drömlika framtiden =)
Start på gnället.
Ni som har följt mig ett tag vet att jag lider av PCOS (polycystiskt ovarialsyndrom) och även om jag inte bloggar om det ofta så lider jag lika mycket varje gång menstruationen kommer. Livet som drabbad är svåt att beskriva då jag har försonats med min sjukdom och det gör mig inget att jag aldrig kommer kunna få egna barn (kommentera inte att mirakel händer för i mitt fall kommer det inte hända, punkt!). Det som stör mig däremot är människors oförståelse för sjukdomar som PCOS som man inte kan se med blotta ögat. Att jag har ont betyder inte att jag har vanlig mensvärk, min smärta kan jämföras med att någon sticker flera vassa knivar i magen på mig och vevar med de inuti mig med sådan kraft att jag vill spy. Förutom att jag har PCOS har jag också fel på livmodern och så lider jag utav cystor och polyper, förr led jag också av hypotyreos (nedsatt produktion av sköldkörtelhormonen) men efter min GBP verkar det har blivit bra för jag slipper ta medicin.
Tyvärr finns det inget hjälp jag kan få…det enda som ordineras är smärtstillande, Cyklo-F och vila. Jag har dock inte tid att vila så jag proppar mig full med smärtstillande och drömmer om att komma hem och lägga mig i sängen med en värmekudde på magen. Smärtan brukar hålla i sig mellan 2 och 4 dygn så jag har ingen rolig arbetsvecka framför mig. Jag skulle kunna gå till läkaren och bli sjukskriven, men då jag är bemanningsanställd vill jag inte riskera att förlora jobbet. Så jag lever i en ond cirkel och ber till gudarna att forskningen går framåt och vi som lider i tysthet får hjälp med våra åkommor.
Slut på gnället.