Om att söka jobb…

God kväll bloggissar! Lördagen lider mot sitt slut och här sitter jag sjuk och trött. Hela natten sov jag som en stock och halva dagen också… när jag väl vaknade tittade jag på Game of Thrones och sen hälsade jag på Inger en kort stund. Men inlägget skulle handla om jobbet, inte om det att jag ligger halvdöd hemma med feber och öroninflammation…

Så jobbet, ni som följer mig vet att jag arbetar som en ambulerande tjänstekvinna för ett bemanningsföretag för studenter sedan januari förra året. Jag har varit på tre olika företag som konsult, som längst (än idag och minst fram till september)  som receptionist på ett större bolag och jag trivs med arbetet, men. Det finns tyvärr ett ”men” och det är att det jobbet inte ger mig någon rätt till a-kassa och framförallt att det jobbet är bara en vid-behov-anställning. Med andra ord kan jag bli av med det när som helst och då står jag där utan någon skyddsnät förutom min make. Det är anledningen till varför jag söker ett annat arbete.

Sedan september förra året har jag sökt ungefär 140 olika tjänster, inom kultur och administration för det är där jag vill arbeta, men tyvärr jag har inte fått något napp än. Eller jo, det har jag, fast bara ett och det var ett vikariat på ett annat bemanningsföretag så jag tackade nej. Det är verkligheten för alla de arbetslösa i samhället, är man inte psykisk stark bryts man ner väldigt fort av alla ”tack för din ansökan men du har tyvärr inte gått vidare”. Så jag undrar, hur ska vi unga kunna visa framfötter om vi aldrig får chansen?

Lite trist inlägg men det är dagens sanning. Bemanningsföretagen (de vanliga, inte de som enbart anställer studenter) har tagit över arbetsmarknaden och utnyttjar de flesta som söker jobb idag genom att timanställa och aldrig ge chansen till ett varaktigt och säkert arbete. Jag som student kan såklart ha ett sådant arbete, då jag ändå studerar samtidigt, men alla de som är helt arbetslösa? Det är omänskligt och i längden stjälper det för hela samhället när människor saknar all trygghet och säkerhet som behövs för att leva och inte enbart överleva.

Nu ska jag fortsätta kurera mig och drömma om bättre tider, med ett fast jobb och ett hus på landet 🙂 Kram