När drömmen blir mindre drömlik.

Det som inte dödar mig stärker mig.

Ibland blir det så att det vi trodde var drömmen i verkligheten visar sig vara mindre drömlikt. Jag kan eller egentligen inte vill skriva rakt ut vad detta gäller då jag vet att vissa som ämnet berör läser min blogg… men det jag kan skriva är att vissa människor är så elaka att det får mig att rysa. Oärliga, smutskastande, elaka och helt blåsta. I slutändan är det så att sanningen kommer fram och det de försöker gömma bakom falska leenden och smutskastning av andra kommer bita dem i röven.

Mina riktiga vänner vet hur jag är och vad jag är kapabel till. Jag tänker inte skämmas över det faktum att jag är ambitiös och djävligt duktig på det jag gör. Det är tid nog att jag slutar förminska mig själv och faktiskt är stolt, även utåt, över det att jag är intelligent och snabblärd. Hittills har jag studerat i 4 år på universitet, klarat alla uppgifter, tester och tentor förutom en (som jag fick godkänd efter komplettering). Under den tiden har jag studerat som minst på 100 % och som mest 150 % OCH samtidigt arbetat i olika omfattning. De senaste 5 månader har jag förutom studier på 100 % och arbete på 80 % också tagit hand om min älskade dotter och klarat allt galant, så ja jag är väldigt stolt över mig själv och ingen människa kommer få mig att må dåligt genom personliga påhopp. Det ska gudarna veta!

Puh! Nu har jag skrivit det och känner mig lättad. Den här bloggen är som min öppna dagbok där ni får inblick i mitt liv, för det mesta enbart de roliga, härliga och fantastiska grejer jag ger mig in på, men ibland även de mindre trevliga – den så kallade gråa verkligheten som texten ovan handlar om. Ta hand om er där ute i cyberspacet så läses vi 🙂