Kogel mogel eller ett virvel av tankar.

Den där känslan som infinner sig ibland, att man är på rätt väg i sina tankar men saknar sparken i baken för att komma igång ordentligt. Det är den känslan som jag har just nu och egentligen har haft i hela mitt liv. Därför är det såsom jag skrev tidigare, att jag älskar att börja om på nytt, om och om igen.

Just tankar kring att förändra sin livsstil, även om det egentligen inte är några större fel på min nuvarande, är de tankar som återkommer hela tiden. Och jag börjar om och om och om igen utan att hålla vid den nya livsstilen. Betyder det att jag har dålig karaktär? Nej, det tror jag inte (eller jag intalar mig att det inte är skälet) men jag vet att problemet, lite i alla fall, ligger i att det tar så satans lång tid att få de nya vanorna att fastna. Vissa säger att man ska tänka såsom om man redan var framme vid målet, det kan kanske fungera för vissa men för mig blir det mest en dum tanke att ”jaha men då KAN jag ju fuska nu för jag är redan framme”, förstår ni?

Jag är inte så galen som det verkar, det är bara mina helt ärliga och nakna tankar kring hur det är att vilja förändra sig men ändå stå still och stampa, för att hjärnan är som den är. Lathet säger vissa, jag säger – sköt du ditt så sköter jag mitt! För jag hatar att bli kallad lat… även om det ibland kan vara ett välgrundat påstående. Vad ville jag egentligen med detta inlägg? Meddela er om att den hälsosammare livsstilen verkar ha börjat igen.