Om att planer ibland ändras snabbare än vinden vänder.

Sedan vi flyttade till Göteborg har vi haft en plan på att någon dag återvända till Småland. I vissa perioder har den planen varit mer aktuell än i andra och sedan jag blev gravid har vi tänkt på det väldigt ofta. Planen skulle verkställas inom ett år och själva verkställandet hade vi också tänkt ut, likaså ekonomin och allt annat som rör flytt. Men så kom den dagen då vi satte oss ner och började tänka mer logiskt än känslosamt och den dagen kom vi fram till att flytten får vänta. 

Planer är bra och att ha drömmar, stora som små, är viktigt för att vi ska orka leva och nå våra mål. Men drömmar eller planer får inte ta så mycket plats att vi glömmer att leva här och nu. Därför behöver man då och då checka av det hjärtat vill med det hjärnan säger. 

Visst lever vårt dröm om ett hus ute på den småländska idyllen kvar men vi är fortfarande unga och har tid på oss att flytta. Just nu behöver vi fokusera på livet här, på västkusten och därför har vi kommit fram till att det är Micael som kommer vara pappaledig hela perioden. Jag som student förlorar alldeles för mycket på att ta studieuppehåll och vara hemma med bebisen. Det där med amning får vi lösa på något sätt, jag är faktiskt distansstudent och arbetar bara vid sidan om så det praktiska går alltid att lösa. Vårt barn kommer ha båda sina föräldrar vid sin sida dygnet runt iaf de två första månaderna av sitt liv och sen får vi se… ja med förutsättning att Micael kommer kunna få föräldrapenning på sitt nuvarande SGI alltså, men det är en annan historia.

Ha en underbar kväll bloggissar och dröm stort men glöm inte att också leva här och nu. Kram