Vad vill jag…

Vara nöjd. Känna glädje. Kunna misslyckas utan att ramla ner i det svarta hålet av depressionen. Flytta… helst nu, inte om 56 dagar. För jag längtar till den nya lägenheten (trots att vi inte har sett den än), till den nya staden som andas friskt och alla nya vänner som jag ännu inte känner.

Jag är så djävla trött på den lilla hålan vi bor i. Så trött på människor som bara klagar och aldrig någonsin lyssnar.

Nya livet… nej,nej inte nya utan bättre livet. Det längtar jag till. För det blir bättre, det blir bättre redan på fredag då älsklingen kommer hem. Jag saknar honom så! Livet i Göteborg… alla museer, Liseberg, parker. Alla de outforskade platser som väntar. Vad jag längtar dit!

Men först…först ska jag överleva de 56 dagar som återstår och göra det bästa av dem. Hitta de små händelser och stunder att längta till, några datum som gör väntan mindre jobbig. Framför allt ska jag ta mig upp ur depressionen som fick fäste och drar mig ner… men som alla vet för att kunna ta sig upp måste man först nå botten. Undrar när det händer? Eller kanske händer det inte? Jag hittar kanske ett litet stege i brunnen och kan studsa uppåt från den? Ja, det får vi hoppas.

Nu är det dags för lite mat innan sängdags. Det blir spaghetti med hemgjord sås (basilika, timjan,soja grädde, peppar, salt, guldsoja, söt paprika & chili).


Höres!