Gårdagens tankar slutade med relationsräddning och självrannsakning. Hela dagen har rester av funderingar funnits i bakhuvudet, gnagt lite och velat komma upp till ytan. Den psykologiska delen som säger att vi måste ta hand om oss själva innan vi tar hand om någon annan. För visst är det så att mår vi bra så mår de runt omkring oss också bra? Eller i alla fall de flesta av dem… för mår vi bra så orkar vi hjälpa andra, då orkar vi lyssna och komma med råd som förhoppningsvis hjälper. Som jag skrev igår så har jag genomgått det där med att skylla ifrån mig och tycka att felet sitter hos…