-
Om ändringar.
God kväll bloggissar. Hoppas er vecka har varit bättre än min hittills 🙂 Problemen med makes jobb fortsätter men vi kämpar på och imorgon får vi förhoppningsvis lite klarhet i allt när vi träffar facket. Annars är det många bollar som hänger i luften och planer som ändras från stund till stund. Om allt går som vi tror kommer det bli mer förändringar utan sommaren än vad vi trodde för knappt två veckor sedan… och nu syftar jag inte på att Miraklet som födas i augusti 😉 Jag känner också att jag behöver förändra andra saker, bland annat mitt lathet till motion. Ryggen värker mer och mer och det känns…
-
Om de typiska könsrollerna. *008/365
Var det något du gillade som barn som räknades ”höra till det andra könet”? Absolut (om man nu vill göra skillnader på vad som är tjej- eller pojkaktigt)! Jag var en tjej som älskade spela fotboll, klättra i träd och när jag var riktig liten (3-5 år) leka med små leksaksbilar. Dessutom klädde mig mamma i byxor redan tidigt då hon alltid velat ha en son… Först när jag hade fyllt 6, och min lillebror föddes, började jag använda klänningar och kjolar. Sen när jag blev lite äldre var det roligaste som fanns att spela det populära tv-spelet där man fick skjuta ankor. Det var livet, det 😉 Då och…
-
Om att vara kaxig och rädd samtidigt.
Ja, det beskriver mitt tillstånd väldigt bra. För jag är kaxig, väldig kaxig men samtidigt rädd. För att misslyckas…. Varför är det så? Ur psykologisk synpunkt är det så för att jag har aldrig fått höra att det jag gör är tillräckligt bra, för att mamma pushade mig alltid till mer, för att under hela min uppväxt fick jag höra att jag kommer misslyckas om jag inte ger mer. Ja, så är det enligt psykologin. Ur genusperspektivet är det så för att jag helt enkelt är kvinna och vi kvinnor tänker att ”jag borde nog inte, för att jag: har inte de egenskaper/kan inte detta/ kommer misslyckas” och så vidare…