22 maj 2013
Ett svart håll.
Ibland hamnar man där. I det svarta hållet. Den djävla hållet som saknar ett botten. Ibland ramlar man bara ner och ner och ner…. och allt blir svart. Man orkar ingenting, man vill ingenting och det enda som gör en någorlunda bra är att spy galla. Bildligt talat alltså. Ibland vill jag bara gråta. Skrika och gråta. För det är...