-
Om de tankar som väldigt sällan dyker upp.
Det händer väldigt sällan, verkligen sällan… men ibland händer det. De tankar som annars inte existerar dyker upp och lätt nedstämdhet infinner sig. Det är tankar om barn. Det är inte det att jag har ändrat uppfattning, absolut inte! Som jag skrivit tidigare så vill vi inte ha biologiska barn. Men ibland så dyker tanken upp, framförallt då jag läser starka inlägg om barn, när jag blir känslosam och någonting inom mig brister. Då kommer tankar på egna barn upp. För även om varken jag eller M. vill ha biologiska barn så älskar jag barn. För barn är härliga och ja, en bebis hade säkert vänd upp och ner på…
-
Nej, vi vill inte ha barn.
Exakt så är det. Vi vill inte ha barn. Varken jag eller maken… men vi börjar från början. Jag har alltid velat ha barn, många barn. Drömmen var minst tre stycken, helst fem. Varför? För att jag ville ha en stor familj så alla skulle umgås med varandra, såsom vi gjorde hos mina morföräldrar. Själv har jag bara en bror (och en bästa vän som är som en syster), men många av mina kusiner är flera i syskonskaran och jag var alltid avundsjuk på hur de håller varandra ryggen. Så ville jag att mina barn skulle ha det. Ungefär till jag träffade min man. Han sa redan från början att…