Om vikten av att lyssna på kroppen.

Igår kände jag lite smärta i ryggen, inte i ländryggen där jag har ont konstant i mer eller mindre omfattning utan smärtan kom i höjd med skuldran på vänster sida. Om ni tänker er små hugg som eskalerar till ilningar som sprider sig mot alla håll – precis så kändes det. Men efter en varm dusch och en alvedon gick det över och jag fortsatte som vanligt. Imorse kom den där smärtan igen, jag trodde att jag kanske har sovit i dålig position eller nåt, så jag tog en alvedon och började dagen med diverse sysslor. När det var dags att sätta igång med lunchmiddagen (maken jobbar kväll så vi käkade vid 15 tiden) trodde jag att hela jag skulle gå i bitar…

  
Så nu ligger jag i sängen med iPaden framför mig och vilar. Jag fick ta två alvedon och maken fick smörja in det onda området med tigerbalsam, nu har jag hittat en position som gör det skapligt att leva så här ligger jag och funderare på varför jag är så dum. Trots mina år med smärts här och där och andra sjukdomar/åkommor propsar jag på att köra på i 120km/h även när kroppen skickar ut signaler om att bromsa och vila! Idioti! Ni ska veta att jag fick mig lite skäll från maken om att jag faktiskt är gravid i 29e veckan och borde tänka på att min kropp redan är sliten och skadad… Gudskelov åkte han till jobbet så jag slipper höra hur dum jag är som inte lyssnar på kroppen 😉 Det är minsann mycket roligare att ligga i sängen och bläddra bland bröllopstidningar (Readly I Love U!) och tänka på att nästa år firar vi hela 10 år som gifta!

Vad jag ville få fram idag? Jo, snälla fina rara människor som hittar hit och läser – var inte så dumma som jag och lyssna på era kroppar 🙂 Kram