Om dem som peppar mig.

När jag skrev igår började mina tankar snurra… för jag började tänka på alla de som peppar mig men framförallt på dem som jag saknar. Det finns en person i Göteborg som jag saknar extra mycket. Vi träffades när jag jobbade inom bemanningsbranschen som receptionist och började träffas privat för att peppa varandra. Det blev några träffar och flera mejl där vi peppade varandra, hjälpte varandra med att söka nya arbeten och bedöma idéer. Tyvärr rann våra träffar ut i sanden för våra liv blev lite komplicerade. Från början var vi eg tre i gruppen, men det var jag och J. som höll den levande. Jag bytte jobb, hon blev gravid, sen kom Jul emellan och jag blev också gravid under tiden. Men vi sågs faktiskt i år och skulle det inte blivit kaotiskt för henne skulle vi nog fortsätta med våra träffar. Men livet kom i vägen och jag är jätteglad för hennes skull! Att det blev bra och att hennes mirakel föddes och mår bra 🙂 

Själv flyttade jag som ni vet till Småland men vi kan kanske ta upp våra peppande mejl när det lugnat ber sig lite 🙂 Det är förresten hon som är anledningen till att jag började sjala! 

  
Den fina sjalen kommer från J. och både jag och Vanessa är väldigt tacksamma för den 🙂 <3 

Ja, peppande och vem som peppar mig skulle det handla om. Jag är tacksam över de få vänner jag har, för även om de inte är många så är de värdefulla och peppande. Sen har vi min familj, hur det än är så stöttar de mig alltid. Micael är såklart den som stöttar mig mest men både pappa och mamma stöttar mig också, på sina sätt. 

Det jag egentligen vill komma fram till är: omge er med människor som stöttar och peppar er! Livet är alldeles för kort för att stå ut med energitjuvar. Kram