Livet,  Tankar

Om att prioritera.

Idag tänkte jag skriva lite om prioriteringar vi gör. Vad prioriterar du i ditt liv? Är det hälsa, kärlek, familj eller är det pengar, karriär och status? Eller gör du en blandning av de sakerna och försöker prioritera allt men det blir halvdant? Ja, hur gör just du? Själv försöker jag balansera någonstans däremellan. Jag vill gärna ha allt, men hälsa och kärlek väger tyngst för mig. Därför prioriterar jag dem. Dessutom har jag redan varit med ena benet på den andra sidan (två gånger) så jag har nog lärt mig vad som är viktigt. Den där ökända väggen har jag också redan hälsat på så att köra på i 150 fungerar inte längre. Inte i långa stunder i alla fall. Så jag prioriterar livet och mig, det som händer just nu och det som är viktigt just nu. För när jag tänker tanken ”vad spelar det för roll om 10 år?” och får svaret att ”inget”, ja då vet jag vad som är viktigt att lägga energin på.

Igår pratade jag med mamma i telefon. Hon ringde och var lite sur för att jag inte hade hört av mig på länge. Ja, shit happens och det vet hon. Dessutom har vi ingen närmare kontakt som ni redan vet, men just igår kände jag mig dålig till mods när hon påtalade att onsdagen var hennes sista arbetsdag. Det hade jag glömt bort och jag känner att jag svek henne. I min prioritering av tid och tankar glömde jag bort en jobbig dag för min mamma. Hur hon än har varit så är hon min mor och jag bör ha kommit ihåg den dagen och ringt henne. Min mor tillhör tyvärr de så kallade ”3e FASare”, det betyder att hon har varit arbetslös väldigt länge och gått på kränkande praktik för några tusenlappar i månaden. Men förra året fick hon en tidsbegränsad antällning som tyvärr slutade i onsdags efter exakt 1 år. Hon är inte ensam min mor, men det tär på henne oerhört mycket att åter igen vara arbetslös och inte kunna försörja sig ordentligt, men om alliansens idiotiska politik skriver jag en annan dag, för idag ska det handla om prioriteringar.

Det jag vill få fram till Er är att ni inte ska glömma bort era nära och kära när ni prioriterar runt i era liv. Kram

2 kommentarer

  • Freja

    Jag är på min andra vända i utmattningsdepression, nästan precis 10 år efter den första. Jag har jobbat hårt med att få balans i livet, men saker har hänt i mitt liv som jag inte kunnat påverka (mobbade barn, uppsägningar för mig och mannen med efterföljande stressande jobbyten, dödsfall i familjen) och med det tempo som dagens arbetsliv har är det svårt att bygga upp någon energireserv, även om en som jag inte överpresterar utan ser till att saker är tillräckligt bra. Den jäkla alliansen har gjort livet tuffare för oss allihopa, måtte det ändras i valet!

  • Nett

    Svårt det där. Man vill ju ha allt som du säger. När det gäller att höra av mig till mina nära via telefon är jag skitdålig på, mycket beror på att jag har andra arbetstider och lever helt upp och ner. Dels beror mycket även på att jag hatar att prata i tlf. Jag får många ggr dåligt samvete för detta men ändå inte på samma gång. Det är ju just det det handlar om, prioritering och den brukar ligga på olika nivåer i olika tidpunkter i livet. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *