Om att känna igen tanken om drömlivet.

Nyss (nåja, 2 timmar sen) hemkommen från Småland satte jag mig i fåtöljen (nåja, på dass) och öppnade det nya amelia. Gissa om jag blev förvånad när jag läste en intervju med Clara ( UnderbaraClara) och fick se en annan bild av henne. Jag misstänkte att allt som folk sa inte var sant och att hon egentligen inte är sådär söt och preppy som hennes blogg målar fram, men det var ändå roligt att läsa intervjun 🙂 Det som gjorde mig gladast var just det att hon gjorde revolt mot det som vi förväntas göra i livet, karriär, storstan och fester ersatte hon med landsbygden, kärleken och det enkla livet. Det gjorde mig glad då jag själv får slåss för mina värderingar och val som inte överensstämmer med ”normen”. Men vad är normalt?! Det finns inget enkelt svar på det för allt beror på vem vi frågar… därför tycker jag att alla ska sluta med att döma andra och tänka på vad de själva gör!

Att flytta ut på landet är min dröm sedan barnsben. Nu blev livet annorlunda och vi flyttade till storstan istället men drömmen om ”det enkla” livet finns kvar och en dag när allt fallet på plats blir det sant. Clara berättar i intervjun om att hennes mors död var en tankeställare om vad som verkligen är viktigt i livet och ja, tyvärr fattar alltför många för sent vad som verkligen räknas. Att det ska behövas olyckor, kriser och nära döden upplevelser för att öppna ögonen är sorgligt, men så är det idag att många tror att det hemska inte händer dem…

Livet är som en berg- och dalbana och vi vet aldrig vad som kommer i våran väg men jag ska nog ta mig en funderare (igen) om vad som verkligen är viktigt då ekorrhjulet och stressen börjar igen få övertaget i mitt liv. De senaste dagarna i Småland med lugn och eftertanke har gett mig ny energi och det nya numret av amelia passar mer än bra i tillvaron nu 🙂 Men de orden avslutar jag detta inlägg… orkade ni ända hit önskar jag Er en god natts sömn! Kram