Dagens Sverige.

Igår jobbade jag på Marklandsgatan där en massa människor passerar varje minut. Jag promenerade fram och tillbaka, gav information till resenärer och tog emot ris och ros åt Västtrafiken. Runt 17 tiden hände det fruktansvärt sorgliga: en gumma runt 80 år går i regnet, bakom henne traskar hennes lilla vita hund, den också gammal. Hon är tvungen att leta efter pant flaskor och burkar för att hennes pension inte räcker till mat. Det enda som håller henne vid liv är hennes livskamrat – en liten hund, just den som traskar bakom henne i regnet. Hundens foder kommer från en närliggande butik, de får den gratis eftersom gumman har handlat i samma butik i evigheter och ägaren är en god människa. Jag började nästan lipa när jag pratade med henne…gav henne och vovven något som damen hade svårt att ta emot… Vet ni vad hon sa till mig då!? :

”lilla hjärtat var inte ledsen, det finns de som har det sämre än mig”

Jag ville bara krama om henne! Lilla fina gumma…

På kvällen när mitt arbetspass var slut och jag mötte maken började jag storböla. För det gör ont i hjärtat att människor har det så i dagens Sverige! 🙁