Sista dagen som 29-åring.

I dag var sista dagen som 29-åring. Det känns bra. Jag har inte haft någon speciell åldersnoja, men i fredags fick jag en riktig dipp. Dock tog jag mig ur den ganska snabbt och nu känns det helt bra att i morgon fylla 30. Det känns både stort och inte samtidigt. Jag kan inte riktigt förklara detta, men 30 låter så mycket mer vuxet än 20-nånting. Är det något som jag inbillar mig eller har jag rätt?

Hur som helst är det något jag inte kan påverka eller ändra utan åren går och vi alla blir äldre. Oavsett om vi tycker om det eller inte, så det är lika bra att acceptera. Förra året planerade jag att min 30-års dag skulle firas med pompa och stått, betydligt mer än när jag fyllde 26 år. Eller när min älskade Make fyllde 35 år. I år känner jag inte alls för att fira så det blir en lugn dag hemma med min Älskling och Dotter. Ingen fest, inga överraskningar och inga presenter. Jag har redan allt jag behöver och det jag inte har men önskar mig kommer i sinom tid.

Hur firade ni era 30-års dagar? Eller har ni det framför er? Några planer?

Ta hand om er och njut av livet! Det tänker jag göra 🙂