Mellan hopp och förtvivlan.

Jag har deppat och rest mig upp. Flera hundra gånger de senaste dygnen, känns det som… För å ena sidan vill jag flytta och bo närmare föräldrarna men å andra sidan vill jag inte beröva M möjligheten till att utvecklas på jobbet. Därför tänker jag positivt på att tacka nej till lägenheten i Kalmar och stanna kvar i Göteborg i alla fall till jag är klar med min utbildning. Så planen verkar ha förändrats helt och jag funderar på det jag läste en gång om att man aldrig ska ta stora beslut när en väntar barn. Det kanske stämmer ändå…

Jag skulle ju fortsätta plugga och jobba extra när bebisen kommer och M skulle vara pappaledig, nu blir det inte så utan jag ska fortsätta plugga men inte jobba utan ta hand om barnet. Det fixar jag utan problem, och ska jag erkänna helt så längtan jag till dess 😉 Slippa tidiga morgnar och hets med bussen och spårvagnen ut på jobb, men till dess är det ändå flera månader kvar så jag ska jobba så mycket jag kan till bebisen kommer och sen njuta av sömn haha.

När jag sen är klar med studierna kan jag söka jobb i Kalmar och när jag får ett kan vi flytta, om vi nu kommer vilja flytta då. Egentligen trivs både jag och M i Göteborg och det enda som spökar är avståndet till föräldrarna, men det går kanske att lösa genom att träffas oftare. Vi har börjat bygga upp ett liv här som vi verkligen gillar, dessutom är det en tjej i vänskapskretsen som kanske väntar barn nu och det hade varit tråkigt om vi flyttade när vi kan börja umgås och ha mer gemensamt. Sen har vi drömmen om ett hus och Den Stora Planen, men det kan vi ta när vi känner oss redo =)

Nu ska jag fortsätta njuta av mina jordgubbar och er bloggissar önskar jag en fortsatt fin söndag!