Om prestationsångest.
Jag känner det, prestationsångest innan jag ens börjat med det jag ska. Studier tar mycket tid och visst jag valde det själv men… allt annat är så mycket roligare än att läsa all kurslitteratur och skriva uppgifterna. Varför känns det så? Jag läser ju det jag vill, väljer själv mina fristående kurser och känner alltid i början av terminen att ”yes, det här kommer gå galant” men sen, ungefär 2 veckor in i terminen, händer något. Jag blir orkeslös, trött och gnällig. Ingenting är roligt, allt är hopplöst och jag orkar bara inte med studierna.
Nu när våren är här kan jag inte längre skylla på vinterdepressionen så vad? Lathet? Nja… jag gör ju det jag ska så det är inte problemet. Problemet för mig är att jag känner prestationsångest redan innan jag börjar skriva för jag är livrädd att misslyckas. Trots att jag klarar i stort sett varje tenta och inlämningsuppgift (hittills ungefär 1% av de inlämnade fick komplettering (som blev godkänd!)). Trots att i mitt huvud ekar orden som en lärare på Komvux gav mig ”Du är så intelligent och duktig, så varför nöja dig med det minsta? Lägger du manken till så kan du gå hur långt som helst!” . Trots allt detta och andra trevliga ord från diverse personer i min närhet så o-r-k-a-r jag inte. Det tar emot. Bara sådär för jag är fortfarande rädd att misslyckas…
Har ni några tips mot detta?
3 kommentarer
Karriärkvinna
Gör så gott du kan, det räcker! Du verkar ha höga krav på dig själv så ditt bästa är med råge tillräckligt bra.
Förresten är det nyttigt att misslyckas ibland. Det är då vi verkligen växer som människa och lär oss på riktigt! Var inte rädd för det!
Lägg ångesten åt sidan och säg till dig själv att nu ska jag göra mitt bästa och det får helt enkelt räcka.
Lycka till!
Laura
Tack så hjärtligt för din kommentar! Sanna ord som inte alltid gror i min hjärna trots att jag vet att det är sanningen… <3
Pingback: