Om att befinna sig i limbo.

Så känns det just nu. Alltså att jag befinner mig i limbo och vet varken ut eller in. Både jag och maken går och väntar och drömmer och vet inte vad vi ska tro. Blir det si eller blir det så? Ingen vet. I slutet av mars eller senast i början av april kommer vi dock veta. Hur det blir med Den Stora Planen. Vad kommer hända? Hur kommer allt att lösa sig? Kommer alla bitar hamna på plats? Ja, många frågor har vi och ibland dippar vi ner om det inte blir såsom vi önskar. Det kommer inte bli förkrossande, det kommer inte dra ner oss i ett svart hål men det kommer kännas. Det blir jobbigt en stund, men sen blir det nog bra. Men vi ska inte bli negativa än, nej nej! =)

Den Stora Planen mina vänner är något stort för oss. Kommer en grej falla på plats och vi får positivt besked blir det ett steg i rätt riktning. Ett steg mot drömlivet och alla våra planer. Så vi sitter verkligen i limbo just nu och väntar med spänning på besked.

Har ni suttit i limbo någon gång? Jag menar såklart som att ni väntade på att få veta om ni kommer få göra det ni vill eller om ni kommer få vänta ännu längre. Det är inte det katolska limbo jag menar nu. Att sitta och vänta utan att kunna planera något är jobbigt. Att inte kunna påverka situationen är ännu mer jobbigt. Vi har gjort allt vi kunnat. Nu måste vi bara hålla tummarna. Känner ni igen det? Att inte kunna påverka något känns hopplöst, tycker ni inte det? Att lämna en del av sitt liv i någon annans händer, en person som kvinns inte känner men som kvinns måste lita på, är något jag verkligen inte önskar någon!

Inlägget skulle egentligen handla om att släppa på kontrollen och bara vara, men det blev mer negativ inlägg än jag ville… men så känner jag just nu. Det känns för djävligt med all den väntan! Så jag är verkligen glad för Micaels födelsedag som kommer, allt det jag planerat för honom, inlämningsuppgifter som kommer ta upp massa tid och såklart det att om 11 dagar ska vi fira ballaste Kerstin 🙂

Har ni orkat läsa ända hit önskar jag Er en fin-fin måndagskväll med inga måsten. Kram!