Att vara hundägare.

Idag tänkte jag skriva lite om hur det är att vara hundägare. Vi skaffade Totte för 2 år sedan men jag önskade mig en hund från barnsben. Tyvärr så lovade mamma mer än vad hon höll… I alla fall så fick jag min efterlängtade hund när jag fyllde 23. Egentligen fel tidpunkt i livet med tanke på alla komplikationer efter min operation men jag ångrar det inte för en sekund 🙂

Totte har gjort livet mer rörligt, roligt och älskvärt. Våra katter är fantastiska och älskvärda men en hund är något mer… han vill ju alltid vara nära, det vill inte katter på samma sätt 😉 Han är vår bebis helt enkelt.
Tyvärr så är det så att det finnt hundägare som aldrig borde skaffat hund eller annat djur för den delen… en sådan person bor här i Partille. Hon bor på samma område och har redan blivit polisanmäld av mig en gång. Hennes hund Nellie som är en svarr-vitt papillon är livsfarlig. Varenda gång vi möts så försöker hunddjäveln bita Totte. Hon lyckades en gång och då tyckte hundens ägare (som måste vara en totalt hjärnbefriad varelse) att felet var mitt… trots att det var hennes hund som var lös, bet och hon inte hade något pli på den.
Idag hände det igen. Dock så var maken med och hann stoppa hundhelvetet, men ägaren som hade gett hundkoppoet till ett typ 4-5 år gammalt barn (vem ger en mördarmaskin till ett barn!?) gjorde absolut ingenting! Hon sket at allt och tog bara hunden och gick iväg!  😮 Ni ska veta att barnet hade riktigt ont i handen efter kopplet men hon brydde sig inte. ..
Hjärnbefriad som sagt… jag tycker att det borde införas ett körkort på hund så såna idioter inte får lov att skaffa hundar. Respektlös,  dum, otrevlig och samtidigt rasist – kan det bli sämre? 🙁
Jag behövde skriva av mig lite. Nu mår jag bättre och är glad att maken var med idag,  men nästa gång vem vet vad som händer :'( Jag hoppas verkligen att hon antingen flyttar eller att polisen omplacerar hunden så jag och andra s har snälla hundar och små barn slipper oroa sig för den aggressiva jycken och dess korkare ägare.