Idag på väg till universitet vrickade jag foten. Otur? Nja… snarare klantighet av mig, men men optimistisk som jag är tänkte jag ”det kommer funka ändå att ta sig till Växjö”. Tji fick jag då foten svullnade och gjorde mer ont än ondast 🙁 Hemma hos päronen togs jag omhand av både pappa och maken. Te serverad, mellanmål serverad och allmänt ”det är så synd om lilla Laura”- tänkande togs emot med öppna armar av mig. Tyvärr fick de lämna mig ensam ett tag då de hade ärenden att göra men jag klarade mig bra med fjärrkontrollen i handen 😉 Bilden här ovan visar vad älskade maken köpte till mig…