Det började som hugg i magen, illamående och svullnad som jag direkt kände igen. Jag ville inte skrämma maken så jag sa bara att vi får åka in. Väl inne på akutmottagningen bekräftades mina farhågor, detta var tarmvred. När M kom tillbaka efter att ha kört V till mina föräldrar såg jag färgen försvinna från hans ansikte, men jag var positiv. Det enda som skrämde mig var smärtan och att läkaren ville avvakta till morgondagen pga brist på erfarenhet av titthålskirurgi.  Efter många morfindoser och en CT av buken bestämdes det dock att en akutoperation var nödvändig. Läkaren lovade att börja med titthål men lovade inget… så jag sövdes ner…