Min dag har gått i rasande fart, den började klockan 05:20 och snart känner jag att jag slocknar… innan klockan hinner bli 21! Imorse väckte jag finaste Totte som var inte så glad i att behöva gå upp så tidigt. På promenaden var han slö som en snigel och jag började bli orolig att det är hans sjukdom som djävlas… strax innan 7 gick jag mot bussen och lämnade honom åter liggandes i sängen. På jobbet var det massor och jag lärde mig nya ord och fraser som hör till sjukvården. Jag skrev också flera journaler medan jag lyssnade på diktat och jag säger att den som någonsin säger i…