-
Vilken sjukdom kan det va’?
I dag hände det, i dag fick jag ge upp och gå hem från jobbet. Jag har hostat och haft snuva ett bra tag nu. Egentligen blev jag aldrig riktig bra efter senaste förkylningen och nu får jag betala för det. Så vid lunch begav jag mig hem, trots att vi inte hade någon annan medicinsk sekreterare på plats. En av mina arbetskollegor tyckte att jag var så blek att det hade suttit rätt med en blodtransfusion… och en annan tyckte att jag borde sjukskrivas. Ja, då är det verkligen dags att gå hem. Så nu ska jag kurera mig till jag är ordentlig frisk, inte bara någorlunda utan verkligen…
-
Helvetesveckan 2017. Dag 3.
Dag 3 på helvetesveckan och så har jag hamnat mitt i smärtans värld. Igen. Ischiassmärta som har placerat mig liggandes i soffan. Jag orkade arbeta i 3 timmar i dag, sen fick jag ringa maken som hämtade mig hem. I morgon skulle jag arbetat fackligt, det blir tyvärr inget med det utan jag får kurera mig först. Men bullar och kaffe har jag så jag klarar mig. Jag skulle ändra på upplägget av helvetesveckan och nu kan jag skriva att det blir större förändring än jag ville från början. Träningen får vänta och så får jag plocka fram träningsschemat från sjukgymnasten. Men allt annat kör jag på med som planerat.…
-
Jag är viktig.
Jag är viktig. Mantran här ovan ska ni upprepa tills ni själva tror på den, för den är sanningen. Hur vi än vrider och vänder på allt så är det ändå så att just du är den viktigaste personen i ditt liv. Inte din partner och inte dina barn utan du. Varför? För att om du inte tar hand om dig kommer du inte orka att ta hand om andra. Så sätt dig själv i fokus och ta hand om dig! Det är så svårt att släppa taget och sänka ribban. Jag vet att jag är inte ensam om att känna så, men just nu känner jag mig ensam. I…
-
Om stressen och dess konsekvenser.
Om stressen och dess konsekvenser skulle man kunna skriva en bok eller vänta nu, det finns redan massa böcker om det! Men har jag lärt mig något? Nope. Eller jo förresten, jag har lärt mig en massa men tyvärr så glömmer jag bort allt jag lärt mig ibland och vill vara den duktiga. Det här ämnet är brett som en flod och djupare än Marianergraven (för er som inte vet och inte orkar googla = världens djupaste djuphavsgrav som mäter ungefär 11 km (!) under havsytan) men det är så himla viktigt att skriva och framför allt prata om detta, då vi är fler som lider i det tysta och…
-
Prestationsprinsessan tar semester.
Ångesten har hunnit ikapp mig så nu är det dags att dra hårt i bromsen och låta prestationsprinsessan ta semester. Jag orkar inte mer. Kroppen säger ifrån. Ryggen värker mer än vanligt, minnet sviker hela tiden och överskottskilon smyger sig på. Sen kollapsar jag på köksgolvet och blir rädd. Inte första gången, då bortförklarar jag det med lågt blodtryck. Men andra gången är det svårt att bortförklara när även alla andra signaler tjuter och lyser rött. Varför är det så svårt att nöja sig? Varför kan jag inte tillåta mig att vila? Att bara vara och njuta av tiden som finns? Jag behöver inte plugga NU, jag kan faktiskt göra…
-
Om att hitta styrkan när tårar bara väller fram.
Tårar som bara väller fram är en träffande beskrivning för det senaste dygnet. Jag lever dagligen med både ryggsmärta och magsmärta, men sedan igår är det extra kämpigt. Idag var jag tvungen att sjukskriva mig. Den där perfektionisten i mig ville krypa fram till jobbet, men den förnuftiga kvinnan vann och jag stannade hemma. Jag vet att det är hälsan som alltid ska komma först och att i slutändan är det ingen som tackar mig när jag går till jobbet då jag inte mår bra. Men kriget inuti mig är svårt att tämja, för innerst inne önskar jag att det jag känner verkligen syntes utanpå så folk förstod hur ont…
-
När drömmen blir mindre drömlik.
Det som inte dödar mig stärker mig. Ibland blir det så att det vi trodde var drömmen i verkligheten visar sig vara mindre drömlikt. Jag kan eller egentligen inte vill skriva rakt ut vad detta gäller då jag vet att vissa som ämnet berör läser min blogg… men det jag kan skriva är att vissa människor är så elaka att det får mig att rysa. Oärliga, smutskastande, elaka och helt blåsta. I slutändan är det så att sanningen kommer fram och det de försöker gömma bakom falska leenden och smutskastning av andra kommer bita dem i röven. Mina riktiga vänner vet hur jag är och vad jag är kapabel till.…
-
Glädjedagboken #13
Ikväll är det inte så värst lätt att hitta det där lilla extra att vara glad för. Ikväll mår jag inte så bra… stressen, som jag egentligen inte vet vart den kommer ifrån, är så pass stor att jag har fysiskt ont i magen. Det är så illa att jag är illamående! Varför det är så kan jag dock inte svara på. Livet är på topp, bebisen låter oss sova ganska okej, jag längtar till jobbet som startar nästa vecka, studierna flyter någorlunda på men jag känner mig helt misslyckad och nere. Jag vet med min känsloryggsäck på ryggen att de känslorna dyker upp ibland och det är viktigt för…
-
Att flyttpacka.
Jag hatar detta! Flyttpacka är som att döda sig själv, lite i taget … Med 34 kartonger packade konstaterar jag att vi kommer INTE att få plats med allt i 40 stycken. Vi blir tvungna att köpa fler, trots massiv rensning av allt vi inte använder. Detta kommer ta kol på mig 🙁 Dessutom får alla möbler inte plats så jag har lagt ut en garderob och en hylla till försäljning. Hoppas verkligen att någon nappar (jag har satt så låga priser att det är skrämmande). Nu ska jag käka lunch och hoppas på att allt packar ned sig själv på något magiskt sätt… annars får jag nog psykisk sammanbrott.
-
Om sockret och planeringen.
Såhär startade jag min dag, eller iaf nästan så för riktig start var det en halvtimme innan fotot togs när jag var ute med Totte på morgonpromenaden 😉 Sen hamnade jag igen i sängen och planerade kommande 10 dagar. Imorgon blir det en jobbig dag då jag ska ringa veterinären och boka tid för avlivning av Snoris 🙁 Hon mår bara sämre och sämre och vi sa från början att ingen av våra djur ska behöva lida… Hur mycket vi än älskar henne får vi inte vara egoistiska och tvinga på henne än den ena behandlingen efter den andra bara för att få ha henne kvar en tid till. …
