-
Bara 8 veckor kvar.
Idag gick jag in i vecka 33, det betyder att till beräknad födsel är det enbart 8 veckor kvar. Jag vet att man inte ska fästa sig vid just det datumet men för mig känns det mer hanterbart att ha ett datum att se framemot till. Det känns pirrigt men också väldigt långt dit, även om det kommer hända massor med saker under de närmaste veckorna nu så känns åtta veckor som en evighet… Jag vill se vårt barn nu! Jag vill kunna hålla henne och pussa henne och förklara min kärlek till henne. Vårt älskade MIRAKEL som buffar och sparkar och lever rövare i min mage 🙂 Tadaa!…
-
Glad Midsommar!
Ha nu en underbar Midsommar bloggissar! Hoppas ni firar det precis som ni vill, själv ligger jag i sängen med maken och djuren och bara är 🙂 Inga måsten, inga krav, bara massa kärlek. Det önskar jag Er också! Eftersom högtiden infaller samma dag som vi går in i vecka 32 bjuder jag er på en magbild 😉
-
Om mötet på Auroramottagningen.
Idag var det dags för mötet som jag väntat på länge. Det är väl tur att graviditeten tar sin tid och att en hinner tänka både en och tusen gånger på vad det är en ger sig in på samt kunna ändra sig i alla möjliga frågor. Redan dagen då jag fick kallelsen till Auroramottagningen visste jag att jag ångrade mitt beslut om kejsarsnitt och egentligen vill föda vaginalt. Idag fick jag det bara bekräftat att mitt beslut är bara mitt och det är det rätta för mig. Jag vet att jag innan har skrivit om att kejsarsnittet är det enda jag kan tänka mig men tack och lov har vi människor…
-
Om de berömda cravings.
Hittills i graviditeten har jag inte haft några konstiga cravings, om en bortser från jordgubbar i massor och annan frukt samt isglass i början av graviditeten. Jag har varit inställd på de mest sjuka grejerna efter att ha hört vänner och familj berätta om sina, men nope inget märkligt för mig. Fram till idag så att säga. Idag blev jag nämligen sjukt sugen på mjukglass och pommes! Ihop. Tillsammans. Som ett gift par som hör ihop och smälter i min mun. Så innan M körde i rasande fart till jobbet svängde han förbi Mc Donald’s och köpte just det till mig, mjukglass och pommes. Det är kärlek mina vänner 🙂 Om ni undrar…
-
Ofrivilligt barnlösas dag 2015.
Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag! Idag vill jag att ni tänker på dem som kämpar i det tysta och försöker bilda familj, det som många av er tar för givet… Varje barn är ett MIRAKEL – glöm inte det! Ni som inte vet vår historia – vårt mirakel som växer i min mage tog 8 år och 6 månader att få till, trots läkarnas dom att det aldrig skulle ske. Så när ni träffar ett par som kämpar, snälla säg inte att ”bara ni slappnar av så händer det” för så lätt är det inte! Säg istället LYCKA TILL och krama om paret 💛
-
Om tiden som är kvar.
Nu är det bara 30% kvar av graviditeten! Herrejisses vad tiden har gått fort 😮 Jag kommer ihåg när det kändes som en evighet till BF och nu plötsligt närmar det sig med stora steg 🙂 Den här tiden ska jag verkligen ta tillvara på, njuta och lära känna mig bebis i magen, som förresten sparkar mig riktigt hårt i magen nu! Igår shoppade jag loss på Tradera… bebisbilder i olika storlekar så när paketen anländer kommer vi ha nog med kläder för de första 3-4 månaderna. Härligt 🙂 Nu ska jag sätta mig och förbereda inför sista praktikdagen imorgon och er önskar jag en mysig eftermiddag!
-
Om all oro kring bebisen.
Först kunde vi inte bli gravida, sen fick vi beskedet att jag kommer aldrig kunna få biologiska barn… Vi sörjde men bestämde oss för att hitta annat i livet och leva lyckliga utan biologiska barn. Nio (!) år efter första försöket att bli gravida plussade vi, mot alla odds, mot läkarnas uttalanden. Efter det kom rädslan för missfall fram till vecka 13, sen oron för om allt är bra med bebisen och om RUL kommer gå bra. Efter RUL längtade vi till BM besöket där vi fick lyssna på bebisens hjärta och nu i vecka 27 går jag och oroar mig för att bebisen ska dö i magen… Idag kände…
-
99 dagar kvar!
Nu är vi nere på tvåsiffrigt! 🙂 Ha en underbar onsdag fina bloggissar <3
-
Om att det oundvikliga närmar sig.
Snart är bebisen här, enligt gravidappen har jag bara 101 dagar kvar på att förbereda mig för det som komma skall… Det känns pirrigt och härligt men också skrämmande. För hur förbereder jag mig för detta? Jag älskar redan den lilla människan som simmar inuti min mage, det är inte det jag behöver förbereda mig på. Det som skrämmer mig mest är förlossningen. Redan tidigt i graviditeten sa jag att jag vill ha ett kejsarsnitt, därför har läkaren skickat remiss till auroramottagningen. Därifrån fick jag bekräftelse på att de har mottagit remissen och nu är det en djäkla väntan på en tid. Det där med förlossning har jag aldrig funderat…
-
Magen växer :)
Fotot är från igår. Jag går upp och mer i vikt, sammanlagt har jag gått upp 3,5kg hittills så vi får se vart det slutar 😉 Mår prima, längtar ihjäl mig… och önskar er en underbar vecka! Kram