Ja, det beskriver mitt tillstånd väldigt bra. För jag är kaxig, väldig kaxig men samtidigt rädd. För att misslyckas…. Varför är det så? Ur psykologisk synpunkt är det så för att jag har aldrig fått höra att det jag gör är tillräckligt bra, för att mamma pushade mig alltid till mer, för att under hela min uppväxt fick jag höra att jag kommer misslyckas om jag inte ger mer. Ja, så är det enligt psykologin. Ur genusperspektivet är det så för att jag helt enkelt är kvinna och vi kvinnor tänker att ”jag borde nog inte, för att jag: har inte de egenskaper/kan inte detta/ kommer misslyckas” och så vidare…