Jag intalar mig att allt är bra. Jag intalar mig att det är ljust, härligt och sådär glädjefyllt. Även om mina tankar är svarta och jag helst av allt hade grävt ner mig under jorden och vaknat när allt är bra igen. Att gå upp ur sängen var riktigt svårt imorse, det tog emot och jag var på vippen att skita i allt. Säga upp mig från jobbet, lägga mig ner och dö lite… men bara lite, för jag vill ju egentligen leva. Det är bara en svacka, det vet jag, men ibland känns det så himla jobbigt. Då vill jag verkligen bara somna. Eller gömma mig under täcket med…