-
Om att plötsligt vara tvåbarnsmor.
Den 26 juli 2018 klockan 04:43 föddes han. Min son. Vår son. Vårt andra barn. Och sådär plötsligt blev jag tvåbarnsmor. Jag kommer återkomma med en förlossningsberättelse i framtiden, men det jag kan skriva nu är att det verkligen är sant att ingen förlossning är den andra lik. Såsom ingen graviditet är den andra lik. Och inget barn är det andra likt…
-
Välkommen juli, månaden då barn nr 2 är beräknat att komma.
Hej på er! I dag är det första juli tvåtusenårton och jag undrar om jag kommer gå gravid resten av mitt liv. Jag är helt medveten om att det fysiologiskt är helt omöjligt, men tanken finns där ändå och spökar. 20 dagar kvar, det är vad gravidappen visar på mobilskärmen. 20 dagar kvar till den beräknade ankomsten av vårt andra Mirakel. Så kort, men ack så jädrans lång tid att vänta! Bebisen är nu klar att anlända, så varför i helskotta envisas den med att stanna kvar!? Jag känner mig stor eller nej, snarare gigantisk och är verkligen trött på att vara gravid. Samtidigt som det känns helt underbart att…
-
Om det vackraste jag vet!
Det har varit tyst på bloggen ett par dagar och jag har bra förklaring till detta. Vårt mirakel, den lilla människan vi väntat på och längtat efter har äntligen kommit 🙂 I söndags, den 16 augusti, föddes hon. En prinsessa med längd på 48 cm och vikt på 3066 gram. Ett underverk som är så vacker att det gör nästan ont att titta på henne. Vår älskade Vanessa <3 Här ser ni henne när hon susar sött bredvid en stolt pappa. På fotot syns också Totte som är överbeskyddande och helst av allt skulle ligga så nära henne som möjligt (men som inte får göra det oövervakat då han väger…
-
Om sockret och planeringen.
Såhär startade jag min dag, eller iaf nästan så för riktig start var det en halvtimme innan fotot togs när jag var ute med Totte på morgonpromenaden 😉 Sen hamnade jag igen i sängen och planerade kommande 10 dagar. Imorgon blir det en jobbig dag då jag ska ringa veterinären och boka tid för avlivning av Snoris 🙁 Hon mår bara sämre och sämre och vi sa från början att ingen av våra djur ska behöva lida… Hur mycket vi än älskar henne får vi inte vara egoistiska och tvinga på henne än den ena behandlingen efter den andra bara för att få ha henne kvar en tid till. …
-
Om mötet på Auroramottagningen.
Idag var det dags för mötet som jag väntat på länge. Det är väl tur att graviditeten tar sin tid och att en hinner tänka både en och tusen gånger på vad det är en ger sig in på samt kunna ändra sig i alla möjliga frågor. Redan dagen då jag fick kallelsen till Auroramottagningen visste jag att jag ångrade mitt beslut om kejsarsnitt och egentligen vill föda vaginalt. Idag fick jag det bara bekräftat att mitt beslut är bara mitt och det är det rätta för mig. Jag vet att jag innan har skrivit om att kejsarsnittet är det enda jag kan tänka mig men tack och lov har vi människor…
-
Om att det oundvikliga närmar sig.
Snart är bebisen här, enligt gravidappen har jag bara 101 dagar kvar på att förbereda mig för det som komma skall… Det känns pirrigt och härligt men också skrämmande. För hur förbereder jag mig för detta? Jag älskar redan den lilla människan som simmar inuti min mage, det är inte det jag behöver förbereda mig på. Det som skrämmer mig mest är förlossningen. Redan tidigt i graviditeten sa jag att jag vill ha ett kejsarsnitt, därför har läkaren skickat remiss till auroramottagningen. Därifrån fick jag bekräftelse på att de har mottagit remissen och nu är det en djäkla väntan på en tid. Det där med förlossning har jag aldrig funderat…
