Relationstankar mitt i natten…
Natten är kommen och jag ligger i sängen i ett hus bland de småländska skogarna. Det är kusligt tyst ute trots att de bor i ett större samhälle… det enda man hör är ugglornas hoande. Innan jag hamnade i sängen tog jag det lyxiga badet i efterlängtade badkaret och kopplade av genom att läsa Amelia. Som vanligt blev jag inspirerad till att både tänka, fundera och skriva. Så många tankar som ploppar upp men tyvärr är minnet som det är och jag har redan glömt hälften av dem… Det som stannade kvar är dock tankar om relationer och psykologin, den romantiserade bilden av förhållanden och människor som till varje pris vill hålla fasaden uppe. Tankarna kom upp till ytan tack vare artikeln ”Nu är det kris i dubbelsängen” där flera författare delar med sig av sina böcker (aktuella i höst) och tänket runt dem. Det att många människor kämpar för att hålla uppe fasaden trots att kärleken är död sedan länge är inte något nytt, men att man kämpar bara för kämpandets skull men i det tysta vill egentligen kasta in handduken är ett fenomen som växer sig större. Vi alla förväntas vara perfekta, ha super karriärer och barn som är fenomenala på allt de gör. Våra hus ska vara designade, rena så att man kan äta från golvet och helst så miljövänliga som det bara går. Kärleken då? Ja, det måste vara bäst (om man är i ett parförhållande, annars är man skonad och kan ha det hur djävligt som helst).
Problemet är dock att många skyller allt på partnern istället för att rannsaka sig själv. För det är lättare och kräver egentligen ingenting förutom klagandets hemska stämma. Det är lätt att skylla ifrån sig, det är lätt att tycka att man gör allt rätt och att felet finns ”på andra sidan”, men sanningen är att felet ligger alltid någonstans i mitten. Om man vill ha ett bra förhållande, oavsett om det gäller ett kärleksförhållande eller familjeförhållande, måste man börja med sig själv. Ställa sig frågan ”hur är jag som partner/syskon/barn/förälder?” och svara ärligt, med handen på hjärtat och inte med korsade fingrar bakom ryggen!
Jag vet av egen erfarenhet att när man väl ställt sig den frågan, då vet man hur mycket man får arbeta med sig själv innan man ber någon annan ändra på sig. Men mer om det en annan kväll… om ni orkat läsa ända hit önskar jag Er en underbar natt med många drömmar om livet ni önskar Er 🙂 Kram!