Prestationsprinsessa.

Det är inte lätt att vara en prestationsprinsessa. Verkligen inte! Varje dag slåss jag med mig själv och mina demoner… ibland vinner jag och ibland demonerna. Hur är det att vara jag? Vissa dagar gör jag allt rätt, allt ska vara perfekt in i minsta detalj och helst planerad flera dagar (ibland veckor) i förväg. Men sen kommer det dagar då jag fullständigt skiter i allt, då jag inte bryr mig det minsta… Det är dagar då jag andas och bara är. Tyvärr så får jag ångest när de dagarna är över och vill vara extra duktig och perfekt i flera veckor efteråt.

Sån är jag. Har alltid varit sådan. Vill jag ändra mig? Nja.. egentligen inte. För detta livet, detta sätt att leva på är det jag känner igen, det jag vet. Hur ska jag kunna leva annorlunda när jag inte vet ett annat liv? Det går ju inte. Min mamma är en perfektionist… och pedant. Huuu så pedant som hon är är nog ingen annan! Tro mig! Jag fick växa upp med att ta stort ansvar, ha det fint och städat, vara duktig och aldrig, aldrig någonsin, säga emot. Nu kan jag säga emot, nu kan jag ha det skitigt men inom mig känns det tungt. Men nu ska jag inte skriva om min uppväxt…den boken är redan skriven och gömd. Kanske någon dag får den se dagens ljus…

Ville bara skriva av mig lite… För nu känner jag att mina lata dagar är över och prestationsprinsessan tar vid. Så bli inte avskräckta om jag plötsligt skriver att jag gör tusen saker samtidigt och allt går perfekt, för så kommer det att bli 😉 Men vänta bara…för de lata dagarna kommer igen… Då jag inte gör någonting förutom att peta mig i naveln och gosa med djuren.

Sådan är jag, en blandning mellan gott och ont. En blandning mellan flitig och lat.

Så håll utkik… och god natt!