Om galna bin, livet och vikten av att tro på sig själv.

Min dag började redan strax efter 4 imorse då bebisen sparkade hejvilt, hungern gjorde det omöjligt att somna om och det viktigaste: jag drömde att hon var redan med oss. Drömmen handlade om min förlossning, att allt gick bra och att bebisen föddes tjock och söt med massa hår på hjässan. I drömmen var hon 40 cm lång och vägde 2990 gram, min första kommentar var att det var en pannbiff som föddes haha. 

När jag hade ätit lite och surfar runt somnade jag om och vaknade strax efter 9. Det blev en promenad med Totte och maken som slutade med att jag nästan kröp hem gråtandes… Inte pga foglossning eller den förbannade ischiasen utan pga ett djävulsk bi som stack mig i tån! Så istället för att plugga och fixa i arbets-/gästrummet halvligger jag i soffan med foten i högläge 🙁 Maken ringde direkt 1177 för att höra vad vi ska göra och det finns inte mycket att göra som gravid förutom att ta Alvedon, ha foten i högläge och kyla ned den. Skulle jag däremot svullna upp i ansiktet eller få svårt att andas eller bli illamående ska vi till akuten. Det hoppas jag INTE på!

  
Från det ena till det andra: idag är det fredag och på kvällen kommer finaste Lena! 🙂 Min bästa väninna som är som en syster, det är hon som ska bli bebisens gudmor. Hon stannar i 12 dagar och jag hoppas verkligen att lillplutten tänker komma till världen under de dagarna så att hon får se miraklet 🙂 Men vet ni varför jag la upp bilden ovan? Jo, för att det viktigaste man kan göra är att tro på sig själv! Omge er med människor som tror på er och peppar er, men framförallt TRO på ER SJÄLVA <3 Ingen annan är som ni och det är bara ni som kan påverka era liv. Var positiva mot er själva och bli era egna coacher istället för domare. Kram