Helvetesveckan 2017. Dag 2.

Ibland blir man besegrad och då är den stark som vågar erkänna ett nederlag. I dag känner jag mig stark. Helvetesveckan höll på att knäcka mig i morse. Jag vaknade med fruktansvärd smärta i kroppen. Första tanken var att det är bara träningsvärk så jag gick upp klockan 05:00. Jag gick upp och sen tog det stopp. Kroppen sa ifrån på riktigt. Det gjorde så ont att jag kröp till badrummet. På vägen dit såg jag att min älskade Make hade klistrat upp små post-it lappar runt om lägenheten med små budskap till mig. Om hur han tycker att jag är och det stärkte mig så in i bomben! Jag kände mig oövervinnlig trots att jag knappt klarade av att sätta mig på toaletten, det fanns ingen tanke på att hårdträna.

Där och då insåg jag att jag inte alls hade förberett mig så bra som jag trodde. Jag ville köra på där jag slutade för ett bra tag sedan och alla vet ju att det inte går. Att komma i form tar tid och har man en aning skadad kropp, som mitt är, ska man ta det extra försiktigt. Jag vill inte hamna där jag var i höstas, med ryggsmärta från helvetet och ischias som tog nästan knäcken på mig. Jag fortsätter med helvetesveckan, men i en nyanserad form. Nu fortsätter jag med verkligen MIN helvetesvecka, anpassad till mitt liv och mina förutsättningar.

Trots smärtan har jag arbetat hela dagen i dag, även om jag mer vaggade fram än gick haha. Träningen har blivit i form av hundpromenad och lite lek med Dottern på lekplatsen. Jag fick ihop mina 10 tusen steg och det är jag nöjd med. Dessutom har jag gjort mina andra ”uppgifter” som hör till helvetesveckan så jag kommer lägga mig helt utslagen, men med ett leende på läpparna.

Dagens tema var modus och fokus och jag känner att jag börjar förstå vad det går ut på. Det är absolut inte lätt, men om jag tänker på det mer och tränar mig så kommer jag nog kunna bli ett proffs på att byta både fokus och modus under dagen.

Hur har ni det? Har ni lätt att fokusera eller kör ni multitasking så allt blir sådär bra gjort?