Hälsa vs. ekonomi.

Ibland, men bara ibland, hatar jag att vara jag. Jag brukar inte klaga… för klagandet hjälper mig ändå inte men idag är en dag då jag bara vill gråta. Skrika. Varför just jag!? Varför just jag ska ha såna djävla hälsoproblem!? 🙁

Ja, min hälsa…den är inte bra. Det är läkare hit och läkare dit och massa olika tabletter, för det mesta smärtstillande. För jag vill inte opereras, eftersom risken för att bli rullstolsbunden är för stor. Kirurgen och ortopeden säger samma sak, så länge jag kan klara mig med smärtstillande utan operation ska jag göra det… för de kan inte lova något.

Sen kommer ekonomin.. vi ska ju flytta i augusti och behöver pengar. Jag har fått sommarjobb som jag är jätteglad för, det kommer ge extra cash som vi behöver men… mitt jobb som omsorgsassistent sliter oerhört på kroppen. Jag var nere på 2 smärtstillande om dagen men efter förra veckans jobb är jag uppe i 6 igen, känner att snart är jag uppe i 8 som är maxdosen. Och vad gör jag sen? Med ont i kroppen, knappt orkande någonting. Jag kommer ihåg vad en smart kvinna som jobbat inom detta länge sa till mig förra sommaren ”Slit inte ut dig, det är ändå ingen som tackar dig.” Det är tyvärr sant… idag får man bara skit tillbaka, ingen tacksamhet. Nu menar jag inte boende utan arbetskamrater och chefen, mest chefen som hatar mig nog innerst inne. Det var ju inte hon som anställde mig utan en annan…och när hon fick tjänsten fick jag höra ordagrant ”jag hade inte anställt dig för du har ingen utbildning”. Nej det har jag inte men jag har ett hjärta som vissa med utbildning helt saknar!

Nu ska jag äta och förbereda mig för jobb…kvällspass idag. Japp smärtstillande nerpackade och ett leende påklistrat samt massa tankar i huvudet för hälsan är väl ändå viktigast?