Barn & giraffer.

Vet ni vad? Jag är glad. Jag är så himla glad att jag inte har egna barn! Sådär 2 timmar en fredag kväll med mitt 6 månaders gamla gudbarn (dop på söndag! jag ska läsa evangeliet…) är lagom. Visst jag är bara 24 år ung, jag har hela livet framför mig men… min kropp skulle aldrig palla att bära på ett barn. Ryggen är paj, knäna värker men jag är glad för sånt inträffar ibland när jag bär på min älskade Stephanie 😉

Självklart var hon glad för häxan Laura kom och pussade, gosade, lekte flygplan och gunghästen… Sen fotade vi varandra (javisst! Stephanie är ett geni på iPhone!) och sen vinkade vi ”hejdå” och så var kvällen över.
Nu kan jag sova i min bekvämma säng med kärleken och pälsklingarna medan sessans föräldrar får stå ut med en grinig bebis 😉

Så kul hade vi… och giraffen måste man tugga på, på exakt varje bild!

Tack universum & den höga makten för barnfriheten! Jag älskar barn, Stephanie i synnerhet, men egna = nej, tack.
Godnatt!