Om mina pälsklingar.

På bilden ovan syns tre av de fem som finns i mitt hjärta och tanke dygnet runt. De som jag saknar mest när jag reser, de som drar mig till vansinne när de väcker mig klockan 5 på morgonen en ledig dag… Ja, mina bäbisar och älsklingar som jag är beredd att göra allt för.
De andra två ville inte riktigt fastna på bild ikväll…men jag lyckades till slut! 🙂

Mina små hjärtan som får mig att le, som får mig att drömma och framför allt orka med vardagens trassel. Jag kan inte tänka mig ett liv utan de små liven.
Har ni också sådana varelser i era hem? Och isf betraktar ni dem som familjemedlemmar som sig bör?